

Dags att vakna LO!
Facket håller på att bli en medelklassangelägenhet
LEDARE | Publicerad 2008-03-14 21 kommentarer

Bild: stock.XCHNG
Fackföreningskartan håller på att ändras rejält. Medan folk flyr LO stannar Saco:s medlemmar kvar. Frågan är om framtiden tillhör en organiserad medelklass medan en oorganiserad röra av splittring och politisk otrygghet väntar arbetarklassen. För som det ser ut nu vet medelklassen, som alltid, sitt eget bästa, stannar kvar i facket och ställer krav.
De säger att nej vi vill inte ha fackföreningar som sysslar med livsstilsfrågor. Vi vill ha fackföreningar som kämpar för högre löner och bättre arbetsvillkor. Det brukar löna sig att formulera krav.
För LO går det däremot inget vidare. Nyheterna om medlemstapp, interna bråk och hot om avhopp haglar och Wanja Lundby-Wedin verkar tröttare för varje dag som går. Sedan 1997 har LO blivit 450 000 medlemmar färre. Metall bråkar om kvinnopotterna och säger att de vill lämna LO-familjen och de nya arbetarna, ungdomarna, är inte intresserade av att gå med i facket så som deras föräldrar en gång i tiden gjorde.
Bara under 2007 tappade LO sju procent av sina medlemmar. Trots att LO i tio års tid har känt till att medlemmarna blir färre har de inte ansträngt sig särskilt för att vända på utvecklingen. Å andra sidan kan det vara nyttigt att vara i underläge för landets största fackliga organisation om man kan ändra på det vill säga.
Många har lagt skulden för medlemstappet på den borgerliga regeringens omläggning av a-kassan. Att det inte är hela sanningen erkänner till och med Wanja Lundby-Wedin. Ett skäl hon ger till färre medlemmar är att det har blivit färre arbetstillfällen på grund av nedläggningar och nedskärningar. Visst är det så. Men det är inte heller hela bilden. Historiskt har LO tagit sin maktposition för givet, de har stått sida vid sida med socialdemokratin och känt sig trygga. Det är andra tider nu. Om LO inte vaknar ur sin törnrosasömn och accepterar att människor vill ha synliga och kämpande fackföreningar kan de säga hejdå till den självklara plats de har på svensk arbetsmarknad.
LO måste förstå att makten finns hos medlemmarna och ingen annanstans. LO måste förstå att det är otidsenligt att fortfarande förvänta medlemskap hos socialdemokratin för dem som vill göra facklig karriär. Det är dags att höja det låga LO-taket.
Om LO inte lyckas vända utvecklingen kommer arbetarklassen utarmas politiskt. Medlemskap i fackföreningar kommer i en snar framtid att bli en klassfråga lika mycket som bostadsort är i dag. Fackförbund för de politiskt medvetna som är angelägna om sina höga löner och sina arbetsvillkor. LO:s relation till medlemmarna påminner om ett äktenskap som varit dåligt allt för länge. Kommunikationen har brutit samman. Det är inte för sent än men snart kan det vara det.
Inga annonskampanjer i tunnelbanan räddar dåliga relationer. Det krävs uppriktigt engagemang och nytänk.
Devrim Mavi
Ledarskribent på Dagens Arena och chefredaktör för tidskriften Arena

Dagens läsning...
...är definitivt Magnus Ljungkvists ifrågasättande av journalisters förhållande till rut-debatten och varför de relevanta frågorna inte ställs:"Skickliga journalister som Lena Mellin, Tomas [...]




© 2000-2010 Arenagruppen. Kontakta webbansvarig | System och utveckling: Pelle Olsson












Skrivet av Zebskij 2008-03-14 03:35
Räddningen!
Tur då att det faktiskt finns ett fack som vågar ta strid för sina medlemmar, till skillnad från LO-träsket. www.sac.se
Skrivet av Cerberus 2008-03-14 04:28
Vadå arbetarklass? Den finns snart inte kvar.
Att LO tappar medlemmar beror ju på att det inte längre finns några indusrier kvar. Jag tror att de senaste 40 åren har andelen "arbetare" gått från 60 % till 20 %. Antalet arbetstillfällen i den privata sektorn är oförändrat vilket då innebär att "arbetare" blivt tjänstmän, "medelklass.
LO är numer ett kvinnoproletariat och manliga höginkomstagare inom Byggnads och industrin.
LO har vidare drivit politik istället för att drivare frågor om bättre villkor och högre löner. När jag var fackligt aktiv inom mitt förbund så var det enbart bättre villkor och högre löner som gällde, vi hade en organisationsgrad på 98 %.
Om LO ska överleva måste de sluta med att driva politik och livlstilsfrågor.
Medelmmarna är inte intresserade av högre skatter för andra lönegrupper eller mer bidrag. De vill ha mer i egen ficka, dvs lägre skatt för dem själva och högre lön.
Jag skulle omedelbart gått ur min fackföening om den börjat tala om politik, högre skatter för andra fackförbund eller lierat sig med ett politiskt parti. En fackförening ska vara strikt neutral politiskt. Den har ju medlemmar ur alla partier.
Skrivet av Ove 2008-03-14 07:38
Häpnadsväckande insiktslöst
LO kommunicerar inte med medlemmarna utom möjligen via de där annonstavlorna som tydligen bara arbetsgivarna får använda...
Det är de 16 fackförbunden som är ansvariga föär sina medlemmar och de flesta av dem vill inte släppa loss i frågor som innebär medlemsdialog. Nåja, det har ingen törre praktisk betydelse men det visar på hur stor kunskapsbristen kan vara när medelklassjournalister ska försöka beskriva hur det ser ut i facket.
Det är ganska typiskt att när ARENA äntligen bemödade sig om att skriva om arbetslivet så blev det i form av ett angrepp på de anställdas fackliga organisationer. För ARENA är politik en intellektuell lek som inte bottnar i klassskillnader och politiskt utanförskap.
LO-medlemmarna är de som har mest att förlora på att facket slutar påverka politiskt. Arbesgivarna använder moderaterna som stödtrupp och har haft mycket stora framgångar med det. Att sluta använda socialdemokraterna som politiskt verktyg skulle motverka alla möjligheter till facklig framgång. Tjänstemännen och akademikerna har surfat på de vinster facket skapat genom sin relation till (S) ungefär på samma sätt som oorganiserade glidit med på de framgångar facket kämpat fram på arbetsplatserna.
Facket är nu måltavla för en mördande politskt högerpropaganda eftersom den fackliga lnjen är den enda kraft som kan förhindra att den ekonomiska eliten kan casha hem valets politiska vinster i form av sänkta lönekostnader och slopad arbetsrätt.
Arbetslivet är inget allmänt humanistiskt gulligullande utan det är ett klasskrig där en ekonomisk elit vill utnyttja det politiska och ekonomiska underläge arbetskraften befinner sig i. Löneskillnaderna återspeglar inte fackens styrka utan arbetsgivarens vilja att betala och därför tjänar kvinnor minde än män och LO-grupperna mindre än andra. Det är LO-kollektivet som gång på gång tvingas strejka för att få en löneutveckling som hänger med övriga grupper.
Den gången facket slutar att vara politiskt vänsterorienterat, dvs vill motarbeta klassamhället, kommer jag att lämna facket.
Arbetsgivarna och de borgerliga partierna har som gemensam strategi att försvaga facket. Aningslösa och historielösa skribenter hänger på och håller på det sättet en medelklasstradition levande.
Genom miljö och uppväxt har de lärt sig att förakta facket som repskap för arbetarklassen. Därför kan de så aningslöst förespråka att just arbetarklassen ska ge upp den politiska delen av sin kamp. Medelklassens diskreta charm har alltid varit att de lärt sig smila uppåt och sparka neråt.
Från den intellektuella väntern finns som vanligt inget stöd att hämta. Dessutom är troligen de flesta av dem inte med i något fack...
Signaturen Cerberus pratar strunt. Ett fack ska göra det som är bäst för medlemmarna. Om det är bra för medlemmerna att kräva politiska reformer så ska man göra det. I slagsmål ska man slåss med bägge nävarna även om skenradikala skribenter och hjärtnupna humanister himlar med ögonen.
Ove
Skrivet av Zapata 2008-03-14 08:04
Gör facket till en kamporganisation
Orsaken till LO:s tapp av medlemmar under lång tid hänger naturligtvis ihop med LO:s politik. När fackföreningsrörelsen byggdes upp skedde det under strid, där solidariteten inom arbetarklasen stod i högsätet och medlemmarna aktiverades. Under långt socialdemokratiskt regeringsinnehav har LO-ledningen underordnat sig finansdepartementets politik. Men ännu på Erlanders tid var LO-ledningen så stridbar att den irriterade regeringen. På Palmes tid blev det brandkårsutryckning med statliga åtgärder så snart arbetslösheten snuddade vid två procent. På Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid infördes 4 procent som godtagbar arbetslöshet. Mot den politiken har LO inte lyft ett finger. Varför skulle unga arbetare gå med i ett fack som inte tar strid för deras frågor i ett land där var 10:e 20-åring aldrig haft ett jobb?
Färre jobb, framförallt orsakat av nedskärningarna i den offentliga sektorn (socialdemokratins flaggskepp) och alliansens slag mot facket med a-kasseavgiften som redskap har satt fart på medlemstappet, men grunden, oviljan att ta strid för medlemmarnas intressen, är huvudskälet.
Skrivet av Lars-Olov 2008-03-14 08:05
Om arbetarklassens politiska utarmning
”Om LO inte lyckas vända utvecklingen kommer arbetarklassen utarmas politiskt.”
Det var väl 1980 talets fråga. För i dag är det väl ett faktum att arbetarklassen har utarmats politiskt.
Orsakerna till det är flera och vi behöver inte gå in på dom här och nu men kontentan är att Socialdemokraterna av idag har utvecklats till ett medelklassparti som Folkpartiet ungefär.
LO har levt så gott på sitt nära samarbete med socialdemokraterna att dom har inte har kunnat hantera situationen när dom inte längre är socialdemokratiska partiets fackliga gren.
Sprickan LO-partiet går tillbaka till 1976 då en LO kongress beslutade om att näringslivet skulle socialiseras med hjälp av fonder. Palme lär innan LOs kongress ha trott att det hela bara var ett debattinlägg och att det inte var något som LO förväntade sig att han skulle genomföra. Han lär ha kallat dom ”ett helvete”. Fonderna alltså
Frågan om att socialisera näringslivet kom ju så småningom att dö ut men sprickan LO SAP har därefter aldrig riktigt kunnat repareras.
Skrivet av Lars-Olov 2008-03-14 08:07
tillägg
Och LO har inte lyckats återta den maktposition som man hade när pariet satt vi makten och partiet och LO var som två grenar på samma träd.
Skrivet av Cerberus 2008-03-14 09:41
Klasskrig?
Tja Ove kanske har rätt. Det kanske vore bättre om vi gick tillbaka till tiden före Saltsöbadsandan.
Medelklassen och framförallt egenföretagarna kunde då sparka storföretagen i arschlet och hålla arbetarklassen stången.
Det är inte arbetarklassen som är den stora förloraren utan det är egenföretageren och medelklassen. Arbetarklassen och överklassen har ju gjort gemensam sak. Staten, LO och SAP, har ju gjort gemensam sak med kapitalet. Sverige är ju ett korporativistiskt land.
Ove har rätt, det behövs en borgerlig revolution där medelklassen och egenföretagarna tar tillbaka makten från storkapitalisterna och facket. Endast då kan alla i Sverige få det bra. Arbetarklassens styre och överklassens styre har ju helt förstört Sverige.
Skrivet av Alias 2008-03-14 09:43
Definiera medelklass
Begreppet förekommer frekvent men ifrågasätts aldrig. Är det tjänstemän som avses, skriv tjänstemän.
Skrivet av Lars-Olov 2008-03-14 10:07
re: Ove
Dom bekväma redaktörstolarna på Arenagruppen är givetvis långt från det hårda frontavsnitt i klasskriget där du befinner dig.
Frågan om var den godaste cappuccinon serveras kan säkert ibland överflygla klasskampen när man sitter på Drottninggatan.
Men även om det blir lite väl mycket cappucino och humanistiskt gulligullande så tror jag nog att dom på Arenaredaktionen innerst inne är på din sida.
Skrivet av Gunnar Eriksson 2008-03-14 10:51
Högre lön?
Högre lön är vad moderna intresseorganisationer strävar efter. Köpkraft hette det på sextiotalet då SACO lanserade att deras medlemmar skulle få köpkraft i förhållande till LOs medlemmar. Inte var det fråga om lön i förhållande till produktionsinsatts utan endast rlaterade löner.
Idag har i stort sett alla fackliga organisationer anammat lönelyftet som förhandlingsanledning. Vart tog maktfrågan vägen, ekonomiska demokratin, vara med och bestämma som Folke Fridell redan i början av fyrtiotalet skrev sina romaner utifrån. Idag säger forskningen att där lönearbetaren har inflytande och bestämmanderätt över sitt arbete är friskheten bäst. LO-förbunden har aldrig varit intresserade av att lönearbetarna skall engarea sig i beslutsprosserna inom produktionen, ej heller Socialdemokraterna. Sträng och Arne Gejer utalade sig tydligt att det är på fritiden som deras medlemmar skall förverkliga sig, så har det blivit och kapitalkocentrationen ökar liksom utdelningen på aktierna, särskilt från industriproduktionen. Kommunerna får snåla och lönearbetarnas föräldrar och barn fördelas allt mindre medel från produktionens överskott. Konsekvens av ett mångårigt förhållningssätt av bristande ekonomisk demokrati.
Gunnar Eriksson.
Skrivet av Lars-Olov 2008-03-14 11:08
re:Zapata
”På Palmes tid blev det brandkårsutryckning med statliga åtgärder så snart arbetslösheten snuddade vid två procent. På Ingvar Carlssons och Göran Perssons tid infördes 4 procent som godtagbar arbetslöshet.”
Socialdemokraternas syn på arbetslöshet har nog ändrats mer än du tror under Göran Perssons tid.
Det där 4 procentmålet som SAP införde lär egentligen ha varit ett GOLV det vill säga ett värde som finansdepartementet ansåg att arbetslösheten fick inte fick understiga för att då skulle inflationen skjuta fart.
Det hela bygger på en nationalekonomisk teori som menar att det finns en gräns som arbetslösheten inte bör understiga för då skjuter inflationen fart. Var den gränsen ligger kan variera från land till land beroende på förhållandena och finansdepartementet ska under slutet av 1990 talet kommit fram till att den ligger på 4% för vår del utifrån vårt sätt att räkna (vilket då innebär en högre real arbetslöshet).
Frågan är känslig eftersom ett arbetarparti aldrig kan gå ut och säga att vi vill ha en mininivå på arbetslösheten. Det ligger ju så långt från idealen.
Gamla tiders arbetslöshetsmål inom SAP var ju ofta tak det vill säga värden som man ansåg att arbetslösheten inte bör överstiga.
Skrivet av Bodil 2008-03-14 12:04
skrota facket
Fackföreningarna har överlevt sig själva och har av egen kraft marginaliserats.
LOs evinnerliga tjat om arbetarklassen har medverkat till dess död.
Vad är en arbetare ?
Är inte en läkare, arkitekt eller lärare en arbetare?
Den gamla definitionen arbetare är passé´, alla arbetar vi i vårt anletes svett inom olika proffesioner.
Det viktigaste för en arbetare är att han eller hon får behålla merparten av sina intjänade medel och inget annat.
Vanja och kompani kan skrika hur högt som helst ,har ingen betydelse för arbetaren.
Arbetaren vill tjäna pengar och få behålla merparten av dem det är den nya arbetarens insikt om sitt värde.
Varför skall den sk. arbetaren vara med att finansiera höga löner till LOstaben?
Det är friskhetstecken att den sk. arbetaren lämnar LO .
Skrivet av Anders B Westin 2008-03-14 15:03
Individ-divid-kollektiv
Skalan individ - divid - kollektiv säger mycket.
Jaget kontra dom eller vi.
Nuet - Framtiden
Närfält - Fjärrfält
Jag bryr mig - Det skiter jag i
Helt enkelt en samhällskultur i omformning
Egoism - Altruism en både biologi och kultur.
Viet måste byggas.
Skrivet av Daniel 2008-03-14 15:49
Vad är en arbetare?
"Är inte en läkare, arkitekt eller lärare en arbetare?"
Eh, nej. De är övre medelklass respektive lägre medelklass (läraren). Deras objektiva klassintressen (och troligen subjektiva för åtminstone arkitekten med tanke på varifrån de rekryteras) innebär att de hamnar i motsatsställning till arbetare i ett tillspetsat politiskt läge.
Skrivet av Lars-Olov 2008-03-14 16:04
re: Daniel
Jag trodde att klassdimensionen var avskaffad på vänsterns agenda i och med att vänstern har reducerats till en uppförandekod.
Att ett ord som klassintresse bara är något som Göran Greider använder sig av när hans släpps in i en TV studio. Och när han gör det så skruvar sig alla medelklassossar och medelklassvänsterpartister lite besvärat på sig.
För ur ett feministiskt perspektiv så är det betydligt viktigare hur paret Reinfeldt fördelar arbetet därhemma än hur tex industriarbetande män mår vilket är rätt ointressant. Men det är kul när någon vågar tänka annorlunda.
Skrivet av Daniel 2008-03-14 16:35
Vänstern, ja
"Jag trodde att klassdimensionen var avskaffad på vänsterns agenda i och med att vänstern har reducerats till en uppförandekod."
Vänstern, ja. Vi socialister har däremot inte övergett klassdimensionen.
Skrivet av Cerberus 2008-03-14 17:41
Liket lever
Det är märkligt vad livskraftigt liket av marxismen är. Det lika märkligt hur begreppet "klass" måste ändras eftersom Marx klassanalys inte längre fungerar. Hela marxismens, dvs socilismens teoribyggnad har ju fallit. Som praktiskt ekonomiskt system har teorin i praktiken visat sig inte fungera. Oavsett var och i vilka milöer den provats har den fallerat. Den har ju tom fallerat som blandform, den demokratiska socialism som provades på i Sverige. Den så kallade tredje vägen. Detta ekonomiska system fungerar inte. Men fortfarande kallar sig människor socilister och tror på arbetrklassens överhöghet.
Det finns numer studier som visar att "klass" begreppet inte styr människors val. Det är andra faktorer.
Jag hör Göran Greider och sådana som Daneil tala om socialism och klass. När du frågar dem vem som är arbetarklass samt vad deras variant av demokratisk socialism innebär samt hur deras samhälle och ekonomisk system skulle se ut så säger de inget. Sannolikt är det för att de inte hr något att säga. Det är ungefär som när du ber en troende bevisa att gud finns. Det går inte men de tror ändå och hänvisart till den heliga skrift, dvs ett cirkelresonemang. Gud finns alltså existerar gud!
Numer verkar den heliga skrift främste uttolkare vara Gramsci.
Skrivet av Jojimomi 2008-03-14 18:08
Min erfarenhet av LO (Kommunal).
Hehe.. Jag gick ur LO efter den misslyckade strejken.
Strax därefter fick vi på min arbetsplats besök av två fackliga representanter.
Det vi länge vetat på arbetsplatserna bekräftades till fullo.
När tanterna beskrev facket och agiterade för medlemskap var deras två huvudargument FÖRSÄKRINGSPAKETET och en SMINKKURS?!
Jag höll på att trilla av stolen. Jag var naturligtvis tvungen att säga emot, och visst de blev lite ställda men inte orkade de omformulera och försöka igen inte..
Mina arbetskamrater (damer, 11 nationaliteter) höll med mig till fullo och den dagen fick jag erfara att det finns en kämpaglöd undangömd i vår trötta vardag.
Egentligen borde vi alla gå med i SAC och börja jobba tillsammans men vi är ganska desillusionerade idag..
När fackrepresentanterna lämnade lokalen tjoade de glatt och personligt till vår chef som satt i ett angränsande rum.
Eftersom de som "motparter" träffas regelbundet känner facket chefen bättre än sina medlemmar.
Härliga tider.
Skrivet av Rustan Rydman 2008-03-14 20:24
Står LO står inför ett vägskäl?
Jag är ingen expert på LO:s inre liv eftersom jag tillhör TCO-kollektivet.
Jag är bekymrad över att ett antal medlemmar har begärt uträde ur såväl
LO som TCO förbund. Det finns inga skarpa gränser längre som fanns på 50-talet mellan arbetare och tjänstemän. Det finns metallare som väldigt kvalificerade arbetsuppgifter inom industrin, avståndet till lägre tjänsteman arbetsuppgifter är inte speciellt stort. LO, TCO och Saco måste samarbeta i större utsträckning, det måste finns frågor som överlappar varandra. LO och TCO förmåga att erbjuda arbetsrättlig och jurdisk kompetens till förbunden är bra idè. LO-TCO Rättskydd AB.
Det är inte ofta som LO, TCO och Saco-ledningen gör gemensamma utspel tex, presskonferanser, persenterar utredningar. Hur står det till med grannsämjan? Det måste väl finnas en rad frågor som man hitta en minsta gemensamma närmare. Att sälja in facket till ungdomar till är en utmaning.
Skrivet av Alex 2008-03-15 17:44
Ang. klass
"Det lika märkligt hur begreppet "klass" måste ändras eftersom Marx klassanalys inte längre fungerar."
Tvärt om. Marx klassanalys fungerar och därför behöver vi inte ändra på det. Men vi har börjat ändra ändå, och då fungerar det inte längre.
När Karl Marx skissade upp en idealbild av det kapitalistiska samhället, alltså ett hypotetiskt tillstånd av "ren kapitalism", så identifierade han två klasser: Lönearbetarna (alt. arbetarklassen alt. proletariatet) och kapitalisterna (alt. borgarklassen alt. bourgeoisien). Kapitalisterna är den klass som försörjer sig genom sitt ägande av kapital och lönearbetarna är den klass som försörjer sig genom att sälja sin arbetskraft.
Såhär ser kapitalismen inte ut i verkligheten, har aldrig gjort och kommer aldrig heller att göra, vilket Marx också påpekade. I det reellt existerande kapitalistiska samhället så kan man visserligen, ganska tydligt skulle jag vilja säga, utskönja dessa två huvudsakliga klasser, men situationen är förstås mer komplicerad än så. Bland lönearbetarna, och även bland kapitalisterna, så finns det stora skiktningar av olika slag: Bland lönearbetarna finns låginkomsttagare såväl som höginkomsttagare, det finns tillverkare såväl som tjänstemän, det finns kvinnor och män o.s.v. Det finns de bland lönearbetarna som åtnjuter en såpass priviligerad ställning i samhället att de har mer gemensamt med kapitalistklassen än med den breda massan av lönearbetare. Det finns lönearbetare med hyggliga kapitalinkomster och det finns självstyrda företag där de som jobbar är kapitalister och lönearbetare på samma gång. Det finns fortfarande en slags småborgarklass som arbetar med sina egna produktionsmedel och säljer de av sitt eget arbete framställda varor för att försörja sig. Unt so weiter...
Det hela är faktiskt ingenting nytt utan kapitalismen har alltid sett ut så (och ex. småborgarskapet som jag tog upp senast var betydligt mer framträdande för hundra år sedan än vad de är idag), det har aldrig gått att dra en perfekt och tydlig linje genom samhället som skiljer lönearbetarna å ena sidan från kapitalisterna å andra. Men det finns lönearbetare och det finns kapitalister och det existerar en faktiskt relation mellan lönearbetare och kapitalister. Och det är generellt sett så att lönearbetare och kapitalister har motstridiga intressen.
Om man sätter dagens svenska klassamhälle i en relation till hur det såg ut förr så ser vi att klass inte alls blir mindre och mindre relevant, tvärt om! Klasserna finns kvar och det blir allt mer tydliga. Fram tills 80-talet så minskade klassklyftorna i Sverige och under hela 70-talet så var samhället relativt öppet för klassklyftor, andelen arbetarklassbarn idag som växer upp och gör en klassresa är avsevärt mindre än då. Den sociala rörligheten har minskat, men är fortfarande betydligt större i Sverige än i länder som ex. USA. Under 90-talet så hade Sverige världsrekord i ökade klassklyftor, sedan dess så har klassklyftorna inte ökat i riktigt samma takt, men de ökar fortfarande kontinuerligt. Vilket även avspeglas i samhällsmedborgarnas klassmedvetande.
Enligt sociologidoktor Göran Cigéh vid Umeå Universitet så anser idag 9 av 10 svenskar att vi lever i ett klassamhälle och de flesta kan även peka ut vilken klass de själva tillhör. Sedan 50-talet så har andelen svenskar som identifierat sig som arbetarklass minskat, men sedan 90-talet så har den andelen ökat.
Enligt Joachim Vogel, professor på Statistiska Centralbyrån, så ökar även skillnaderna i levnadsstandard mellan unga och gamla, ensamföräldrar och par, svenskfödda och invandrare, o.s.v. Klyftorna har ökat och fortsätter att öka rent allmänt, inte bara mellan klasser.
Att ta tillvara på Marx klassanalys är viktigare idag än någonsin tidigare och att diskutera politiska frågor utifrån klass har aldrig varit så relevant som idag. Klassamhället inte bara lever, klyftorna ökar och det blir mer och mer polariserat.
Skrivet av Lars Rudström 2008-03-17 22:10
Klassamhälle i Sverige?
Självklart har Sverige under socialdemokratins välde ökat klassklyftorna! Det säger i alla fall samtliga socialistiska debattörer på nätet. Varför blev det så? Ernst Wigforss, som var Palmes chefsideolog, ansåg 1936 att: "Fattigdom kan lättare fördragas om den delas av ALLA!" Den tesen vägrade PA Hanson anamma. Bätrtre med en "blandekonomi" där kapitalisterna fick driva sina företag men med statlig kontroll och överhöghet. Nu har socialdemokraterna, kommunisterna och Mp problem med dess utfall. Klassklyftor! Självklart blir det så efter Erlander, Palme, Carlsson, Persson et al som alla hyllat "blandekonomin":s överhöghet! Ni socialister har fått det som ni önskade er i er fåvitskhet. Sluta gnälla!!