Starta prenumeration
Flykten från facket inte bara regeringens fel
Wanja Lundby-Wedin
Publicerad 2008-02-18 5 kommentarer
Medlemsminskningen i LO-förbunden har pågått under en längre tid, men under det senaste året har minskningen av antalet medlemmar varit dramatisk. Det totala antalet medlemmar i LO-förbunden har minskat med cirka 450 000 sedan 1997. Den stora minskningen beror på alla arbetstillfällen som försvann under krisåren och på den strukturomvandling som följde och att dagens unga inte ser det som en självklarhet att gå med i facket.
Det viktiga att titta på är organisationsgraden - hur stor andel av de arbetande som är med i facket. Organisationsgraden var som högst i mitten av 1990-talet efter den ekonomiska krisen. 1996 var cirka 87 procent av arbetarna med i facket. I dag är motsvarande siffra 73 procent. Bara i år har LO-förbunden minskat med 20 000 medlemmar.
Det är en allvarlig situation, även om vi i jämförelse med alla andra länder har en unikt hög organisationsgrad. Särskilt bekymmersamt är att de unga och tillfälligt anställda, framför allt i storstäderna, inte går med.
Vi är djupt oroliga över att allt fler väljer att stå utanför facket. Vi är oroliga för att många löntagare kommer att stå ensamma i tvister med arbetsgivaren. Vi är oroliga också därför att den fackliga styrkan och legitimiteten bygger på att vi är många.
Att vi är många gör att de anställda blir en kraft som kan vara med och bestämma villkoren för arbetet. Genom att löntagarna sluter sig samman blir de också en kraft att räkna med för arbetsgivaren. Det fackliga medlemskapet gör också att varje individ blir stark som anställd.
Jag ser tre huvudsakliga orsaker till att antalet medlemmar minskat.
1. Det handlar om att arbetsmarknaden har förändrats. Dels handlar det om att fler jobbar på små arbetsplatser där det är svårare att organisera medlemmar än på större arbetsplatser och dels handlar det om att andelen arbetare har minskat.
2. Det handlar också om hur vi arbetar fackligt. Facket måste finnas på arbetsplatserna, men vi måste också vara en organisation som är öppen och tillgänglig för medlemmarna via telefon, webb och annat. Vi måste också vara en facklig organisation som stimulerar medlemmar att vara aktiva och driva frågor för att nå bättre villkor. Facklig närvaro, fler kontakter mellan medlemmar och fokus på att rekrytera nya medlemmar ska alltid stå högst upp på dagordningen. Vi måste bli bättre på det som vi redan gör, men vi måste också bli bättre på att berätta om vad vi gör. Vi måste bli bättre på att visa konkreta exempel på vad det kan betyda för den enskilda att vara med i facket.
Unga väger noga kostnaden för fackligt medlemskap mot nyttan - det ställer större krav på oss att visa att ett medlemskap i facket gör skillnad. Vi måste hitta kanaler och tilltal som når också de unga. Det handlar framför allt om mer personliga kontakter och att facket är tillgängligt på olika sätt.
3. Och det handlar förstås också om den borgerliga regeringens politik. Fredrik Reinfeldts regering har framför allt gjort det dyrare att vara med i arbetslöshetsförsäkringen, samtidigt som ersättningen försämrats. Många hundratusentals människor står i dag utanför a-kassan därför att de inte har råd eller ser nyttan med att betala den höjda avgiften. Eftersom medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen och medlemskapet i facket till stor del hänger ihop så har många valt att lämna facket. Vi måste lyckas att förklara nyttan med så väl a-kassa som medlemskap i facket trots att det kostar mer än tidigare.
Tack vare hög organisationsgrad har Sveriges fackföreningar en stark ställning både nationellt och internationellt. Ska löntagarnas position kunna förstärkas krävs att vi alla som är fackligt aktiva sätter organisering överst på dagordningen. Varje löntagare som väljer att stå utanför innebär att så väl individen som kollektivet blir svagare. Vi som arbetar fackligt måste varje dag fundera över hur vi ska få fler att välja att gå med i facket.
Wanja Lundby-Wedin
LO:s ordförande
© 2000-2010 Arenagruppen. Kontakta webbansvarig | System och utveckling: Pelle Olsson
Skrivet av Lars Rudström 2008-02-18 12:22
Politiskt engagemang
Att LO och SAP är sprungna ur samma källa innebär inte nädvändigtvis att LO idag bör vara så bundet till SAP som tidigare. Alla LO-medlemmar röstar i dag faktiskt inte socialdemokratiskt. Kan detta förhållande påverka medlemsantalet till viss del?
Skrivet av Viveka 2008-02-18 14:25
Fjärde orsak: Ungdomsminskningen i befolkningen
En fjärde orsaken är ju själva minskningen av ungas andel i befolkningen. Det finns helt enkelt ej längre lika många "nya" arbetare att värva. Såg en siffra på omkring 10 000 personer i pension varje månad och ca 7000 "nya", av vilka sedan bara en del jobbar inom ett LO-förbund.
Skrivet av esso 2008-02-18 17:44
Gör något MED medlemmarna?
Hej Vanja!
Jag tror nog att din analys är riktig, möjligen med undantag av att alla strukturförändringar inom förbunden säkert inte gynnar känslan av att vara MED.
Hela mitt yrkesliv har jag tjänat folkbildningen. Under åttiotalet hade vi "min" ABF-avdelning under ett bra år 34 fackliga cirklar med Handels 304 medlemmar i Kalix. Den generation som skolades in i den fackliga rörelsen sitter i dag och väntar månadens pensionsutbetalning. Facket fick många nya nyttiga krafter ute på arbetsplatserna. Vi på ABF fick många tårtor av handelsmedlemmar som tidigare missat sin sttliga lönegaranti i samband med konkurser. Det är inte lätt att skapa nya former inom arbetarrörelsen. Efter att facken öppnat vägen för medelemsköp av datorer pratade jag med en nyanställd Metall-ombudsman om möjligheterna att även fackligt använda dessa maskiner.
Han visade mig då sin första medlemsåtgärd. - Han hade låtit trycka röda isskrapor med texten Metall avd 294 www.metall.se. När han stolt visade sitt verk vid ett förbundssammandrag fick han den verkliga skrapan:
- Är du tokig? Du belastar ju systemet! i kunde vidare konstatera att metalls nya program för medlemsregistrering sknade position för mailadress. Detta var i början av 90-talet och det blev inget av med iden mycket har väl hänt hoppas jag men jag har en känsla av att det inte tillräckligt. Min son som är metallare läser aldrig DA fast jag tycker tt det är en bra facktidning, däremot sitter han och chattar med sina jobbarkompisar efter skiften.
Hälsn.
Sven-Olov
Skrivet av Stig 2008-02-28 15:24
Halvera medlemsavgiften
Gör något radikalt för de gamla och nya medlemmarna.
Halvera medlemsavgiften, gör en nollbasbudgetering, prioritera hårt efter vad den nya budgeten tillåter. Att prioritera är nyttigt för alla organisationer och i alla sammanhang. Resurserna omfördelas då till det som är viktigast. Framtiden utvisar sen den vidare utvecklingen.
Problemen är ofta att ingen riktigt vågar ta svåra men nödvändiga beslut. Denna förmåga skulle sättas på prov oftare. Det borde vara ordförandens viktigaste uppgift, varje år och varje dag.
Dra sen igång en rejäl blog bland medlemmarna och börja ventilera...
Skrivet av Alex 2008-03-15 17:48
Mina fem punkter för facket
1: Facket måste anpassa sig efter dagens arbetsmarknad. I dag finns det stora grupper, främst bland unga, som existerar på arbetsmarknaden under sådana förhållanden att facket helt enkelt inte klarar av att representera dem på ett effektivt sätt. Prekära, osäkrade anställda, visstidare etc.
2: Facket kan inte enbart leva på gamla meriter, de måste ta fler strider och vinna dem. De måste visa att medlemsavgiften betalar sig i en stärkt trygghet och i stärkta rättigheter för arbetare. Att ta konflikter och vinna dem är också den bästa reklam ett fackförbund kan få, det säger mycket, mycket mer än vilken reklamkampanj som helst.
3: Facket måste åter föra fram bildningsidealet som ett utav de främsta målen. Facket måste konsekvent arbeta för att bilda den svenska arbetarklassen. Tyvärr så ser läget ut så att svenska arbetare läser mindre och mindre, den trenden måste brytas.
4: Facket måste på allvar ta den ideologiska striden, bryta den borgerliga hegemonin. Precis som Timbro uppbackade av Svenskt Näringsliv bröt vänsterns hegemoni under 70- och 80-talet så måste LO idag hårdsatsa på att bryta högerns hegemoni. Kosta vad det kosta vill.
5: Facket borde starta lokaltidningar och genom dessa låta vanliga människor komma till tals. I dagens svenska mediaklimat så är arbetarklassen komplett och totalt osynliggjord, vi syns inte, vi hörs inte och därför kommer våra frågor aldrig heller upp på agendan. Vi vanliga arbetare är inte dumma, vi kan sitta i TV-sofforna precis lika bra som vilken "expert" som helst. Ge oss verktygen att nå fram! Låt andra arbetare se att de inte är ensamma om sina erfarenheter och åsikter.