

Girighet som förtigs
KRÖNIKA | Publicerad 2007-11-12 8 kommentarer
Ekonomijournalister skriver om ekonomi men hajar inte mycket om politik och politiska journalister kan politik men sällan något om ekonomi.
Naomi Klein är i sin nya bok ”Chockdoktrinen” en gränsgångare. Hon kilar fram och tillbaka över demarkationslinjen mellan ekonomi och politik. Paul B Farrell, som skriver för Dow Jones Business News, menar att Naomi Klein därmed lyckas beskriva ett alldeles nytt läge, där dunkla men starka ekonomiska krafter tränger tillbaka den representativa demokratin i USA.
Det har i Sverige varit en oomkullrunkelig sanning att demokratin närmast förutsätter marknadsekonomi. När Naomi Klein nu radar upp exempel på att extrem marknadsekonomi trivs alldeles förträffligt ihop med råa diktaturer som Pinochets Chile, då är det en rejäl åsnespark på dem som här hemma företräder vad John Kenneth Galbraith kallat ”den konventionella klokskapen”.
Vi har dessbättre i Sverige inte fenomen som de amerikanska kommersiella privatarméerna Halliburton och Blackwater som tagit över det offentligas roll men inte dess ansvar. Men vi har en systematisk utförsäljning av offentlig egendom, som en folkpartist och domare från Täby nyligen beskrev som ryska revolutionen, då privat egendom stals av staten, fast tvärt om.
Vi lever inte heller på en ö av oskuld. Innan Carl Bildt blev utrikesminister ingick han tillsammans med bland annat krigsindustrin Lockheed Martin i Committé for Liberation of Iraq, som agiterade för en invasion. Det blev invasion och Lockheed Martin fick ett kontrakt på 25 miljarder dollar. Vad fick Bildt?
Mest stötande för vår egen liberala åsiktsnomenklatura är förmodligen att Naomi Klein ifrågasätter den goda viljan, de ärliga avsikterna hos delar av näringsliv och politik. Tänk om det handlar om ren girighet?
När jag läser detta ser jag framför mig de tre svenska hamburgerkedjornas chefer som slingrade sig som maskar i tv och sa sig ha varit ovetande om att man köpt in svarta städtjänster, trots att det var absurt låga belopp som betalades ut. Dagen efter hörde man folk prata om hur giriga företag utnyttjar de mest värnlösa. Men det kommenterades aldrig vare sig på Dagens Nyheters eller Svenska Dagbladets ledarsidor.
När Skandias vd dömdes till fängelse i tingsrätten förra våren beskrev DN:s chefredaktör försäkringsdirektörerna som ”fartblinda”. Ordet girighet fanns inte, däremot förhoppningen att domen inte skulle utnyttjas politiskt inför valet.
Och det är klart, om det bara är olyckliga omständigheter som resulterat i skandaler som McDonalds städslavar, Skandia eller Carnegie, så kanske de opinionsbildande avdelningarna i DN och Svenskan kan tiga, släta över eller låtsas som att det regnar. Men om det skulle vara girighet satt i system, då är det närmast tjänstefel att ducka för detta.
Frågade vi Niklas Ekdal och P J Anders Linder på DN respektive Svenskan om varför vissa frågor, som livligt diskuteras i USA och ute i Europa, ibland inte ens nämns på deras ledarsidor, skulle de försäkra att det inte beror på att de är megafoner för vissa tankesystem och att deras uppgift självfallet är att synliggöra vår samtid.
Men hur kan man då försvara att så mycket av vår samtid gång på gång osynliggörs på dessa ledarsidor?
Björn Elmbrant

Dagens läsning...
...är definitivt Magnus Ljungkvists ifrågasättande av journalisters förhållande till rut-debatten och varför de relevanta frågorna inte ställs:"Skickliga journalister som Lena Mellin, Tomas [...]




© 2000-2010 Arenagruppen. Kontakta webbansvarig | System och utveckling: Pelle Olsson












Skrivet av Patrik 2007-11-12 09:53
En del kan tydligen inget om vare sig ekonomi eller politik...
"Det har i Sverige varit en oomkullrunkelig sanning att demokratin närmast förutsätter marknadsekonomi. När Naomi Klein nu radar upp exempel på att extrem marknadsekonomi trivs alldeles förträffligt ihop med råa diktaturer som Pinochets Chile, då är det en rejäl åsnespark på dem som här hemma företräder vad John Kenneth Galbraith kallat ”den konventionella klokskapen”. "
Men vad är det här för dumheter? Varför vänds begreppen?
Sant är att marknadsmekanismer finns i alla samhällen, även de odemokratiska. Men finns det något demokratiskt samhälle som framgångsrikt kunnat kväsa det frivilliga utbytet?
Och när det gäller de amerikanska företag som nämns, ligger inte problemet i att de inte har ett traditionellt marknadstänkande?
Skrivet av Alf Ross 2007-11-12 11:23
Demokrati
För mig är det helt uppenbart att demokrati förutsätter marknadsekonomi, men marknadsekonomi förutsätter inte demokrati.
Skrivet av Lelle 2007-11-12 12:35
Bravo
Sen hoppas jag att ekonomijournalisterna får sig en släng framöver. Dom skriver aldrig vad som egentligen händer i bakgrunden, förmodligen för att dom inte vet.
Man förklarar t.ex. stora kursuppgångar och nedgångar med aktuella händelser, medan det hela tiden ligger hedgefonder bakom och pumpar upp och ner kurserna. Ju oroligare marknader,desto mer tjänar dom.
Skrivet av Högerspöket 2007-11-12 16:20
Tack för klargörandet
Tack Alf och Patrik för klargörandet - nu slapp jag göra det själv!
Är det medvetet vilseledande, slapp retorik som ska prägla den här sidan? Jag såg fram emot klarsynta idéer från kloka mäniskor som tycker annorlunda än jag. Usch vilken besvikelse.
Guilt by association: Fascism = Pinochet = Marknadsekonomi = Moderaterna. Alltså är Moderaterna = Fascism. Fyfan va lågt.
Skrivet av karim jebari 2007-11-12 22:22
Marknadsekonomi
Jag tror att mycket oenighet i frågan om huruvida demokrati förutsätter eller om det blott är förenligt med marknadsekonomi skulle kunna undvikas om man preciserade begreppen en smula. Marknadsekonomi kan ju referera till vår ekonomi, där offentliga sektorn och staten dominerar ekonomin, men det kan även referera till ultraliberala stater såsom Venezuela och Ryssland, där statens andel av BNP är minimal i förhållande till vår. Även demokrati kan vara ett mångtydigt begrepp.
Helt klart är att det inte föreligger en strikt, laglikt förbindelse mellan någon av de möjliga betydelserna av marknadsekonomi och demokrati. I så fall skulle varje liberalisering av ekonomin med automatik göra samhället mer demokratisk.
Skrivet av Göran P 2007-11-12 23:33
Kommunism och marknadsekonomi trivs ännu bättre
Kanske Björn missat att det även på hans kant finns diktaturer som funkar bra med marknadsekonomi. Kina är väl ett utomordentligt exempel. Dom inte bara marknadsorienterade och kapitalister utan även socialister eller till och med kommunister. Så den typen av patetiskt resonemang som Björn för faller ganska pladask. Mer spännande vore att diskutera vad marknadeskonomi gjort med länder som Chile, Kina, Vietnam mfl...
HAr det blivit sämre för gemene man?
Skrivet av Anders B Westin 2007-11-13 15:25
Egoism - Altruism
Människan är ett biologiskt djur framavlat genom det naturliga urvalet.
Den uppenbara effekten är en oändlig variation mellan egoism-altruism, närfält-fjärrfält,
nu-senare, ledare-flock. Processen är oundviklig. En helt fri marknadsekonomi leder till slut till krig och vidrigheter. En helt fri marknadsekonomi är ovillkorligen det samma som att släppa alla evolutionära krafterna fria.
Motsatsen till marknadsekonomi finns egentligen inte eftersom "meningen med livet" då successivt upphör. Kreativiteten och sexualdriften är liksom siamesiska tvillingar.
Lösningen är den tredje vägen Funktionell Humansim. Vi lär oss om oss själva så att vi förstår vad vi egentligen håller på med. Sedan gäller det att reglera det onda och bejaka det goda. Reglera bort det grandiosa nollsummespelet och bejaka det kreativa samhällsbyggandet. I den nyliberala ideologin bejakas i hög grad, i längden meningslösa och desktruktiva arbeten.
Exempel: Den tvåhundrade uppringningen av en halvljugande ung människa som skall övertyga mig om att byta telefonbolag. Ut å plöj !
Skrivet av dante 2007-11-14 06:00
Det är fint att va´ girig, vet ni inte det?
Politik är att fylla nyckelbegreppen, de med högst status hos ens meningsmotståndare, med ett innehåll mer förenligt med sina egna värderingar.
Är det då inte en bättre argumentationsstrategi för DagensArena att köpa upp varumärket marknadsekonomi och efterhand alla andra medialt gångbara begrepp till sin egen arena, eller?
Okej, debattörer med inflytande kan sidsteppa på detta sätt när de upplever att de håller på att tappa greppet om opinionsbildningen.
Kommer DA att likt "barnet" synliggöra den nakna ekonomipolitik[journalistik]en, eller bara säja att den är osynlig? För att kunna göra detta måste DA definiera, medvetandegöra och problematisera sina egna åsiktsartefakter.