Kristdemokraterna famlar desperat efter en profilfråga. Hårdare tag mot kriminella barn och deras föräldrar lär knappast få partiet att lyfta.

Innehåll: Det var ett uppseendeväckande innehållslöst tal som Göran Hägglund höll från Almedalsscenen. Han valde att fokusera på det ämne som partiets riksting beslutat ska bli den nya profilfrågan, nämligen barn och ungdomars uppväxtvillkor. Hägglund efterlyste fler utredda ungdomsbrott, utan att komma med något konkret förslag på hur. Han fortsatte att prata lite löst om att se över hur socialbidragstagare ska kunna behålla mer av sin arbetsinkomst vid tillfälliga jobb. Men hur en sådan konstruktion ska se ut hade han inga svar på. Det enda konkreta förslag som Hägglund hade att komma med i afton var att kriminella barns föräldrar ska tvingas delta under domstolsförhandlingar. Dyker de inte upp så ska de få böter och hämtas av polis.

Analys: Efter att konceptet ”verklighetens folk” visat sig dödfött famlar Kristdemokraterna desperat efter en profilfråga som ska rädda partiet kvar i riksdagen. Partiets konservativa kärna är alldeles för liten för att på egen hand hålla partiet under armarna. Göran Hägglund flirt med mittenväljarna må ha lyft partiet över fyraprocentsspärren de senaste valen, men har samtidigt skapat splittring i de egna leden. Det är i det ljuset man ska se partiets nya satsning på barn och ungdomar.

Det är helt enkelt i familjernas potentiellt konservativa sköte som partiet nu hoppas kunna fiska fler röster. Av Hägglunds tal kan man ana taktiken: dels måla upp en bild av en hård och kall yttervärld och därefter följa upp med ett batteri batongpolitik.

Men det blir oerhört schizofrent. Dels framhåller Hägglund mjuka värden, för att sen drämma till med batongen. Dels pratar han om problem med fattigdom och socialbidragens konstruktion samtidigt som partiet sitter i en regering som raserat trygghetssystemen och ökat socialbidragstagarna explosionsartat. Den kalla hårda yttervärld som Hägglund försöker frammana i sin retorik är han, och alliansen, samtidigt med om att skapa.

Känsla: Göran Hägglund beskrivs ofta som ”bättre än sitt parti”. Det epitetet stämde inte i dag. Göran Hägglunds tal var inte bara tomt på idéer. Han själv lät tom på engagemang. Inte ens några halvhjärtade kängor mot oppositionen lyckades höja temperaturen bland åskådarna. Kristdemokraterna lider av dåligt självförtroende och identitetskris. I dag verkade det ha smittat av sig på partiledaren.