Bild: Alexander Mahmoud
Bild: Alexander Mahmoud

En utebliven LO-samordning hade kunnat rubba maktbalansen på arbetsmarknaden.

Både Karl-Petter Thorwaldsson och Torbjörn Johansson var glada – eller var det kanske lättade – när de fick presentera den kommande LO-samordningen inför avtalsförhandlingarna 2017. Det blir en låglönesatsning, men ingen specifik kvinnosatsning. Den motsättningen finns kvar under ytan.

En låglönesatsning där alla som tjänar under en viss nivå – förslaget är 24 000 kronor i månaden – ska få en högre löneökningstakt i procent. Den träffar 50 procent av alla LO:s kvinnor, men innebär alltså ingen specifik kvinnosatsning.

Handels ordförande Susanna Gideonsson är noga med att påpeka att det finns andra saker också att förhandla om, som är viktiga för deras medlemmar, som att få till förändringar när det gäller visstidsanställningar till exempel. Kommunal lyckades under våren få igenom en satsning på undersköterskor, och ser därmed den här satsningen som ett komplement, som kan möjliggöra för dem att satsa på de som jobbar inom hemservice eller personlig assistans.

Till nästa år ska LO också utreda vilka problem som visstidsanställningarna ger och hur man ska förbättra omställningen för de som förlorat jobbet. Det innebär att »tankeförbudet om LAS är hävt« säger IF Metalls Anders Ferbe till Dagens Arbete.

Att gå fram i en avtalsrörelse till utan en samordning hade kunnat få långtgående konsekvenser för LO och för maktförhållandena på svensk arbetsmarknad. Därför var det viktigt att få till en samordning. Låglönesatsningen är också angelägen.

Men för att nå LO-kongressens mål om att utradera löneskillnaderna mellan kvinnor och män till 2028 kommer det att behövas mer. Ett ombud från Transport går också upp under representantskapet för att tydligt markera att de ännu inte tagit ställning till det samordningsdokument med gemensamma principer som har utarbetats. Sprickan inom LO finns kvar och kommer sannolikt att visa sig i andra former under kommande avtalsrörelser.