Foto: SAS, Ottilia Hammarlund

Det är alltid jobbigt med strejk. Många människor drabbas nästan oavsett vilken bransch det handlar om. SAS-piloterna framställs nu som kräsna gaphalsar. De borde hålla käft och vara nöjda. Piloterna står i princip helt ensamma just nu. Det är obegripligt, tycker Sofie Eriksson.

35 888 kronor före skatt. Så står det i piloten Eric Oscarssons lönespecifikation. En bild på densamma florerar på sociala medier just nu. Knappt 36 000 är ingen låg lön, men inte riktigt i enlighet med de närmare 100 000 som beskrivs vara snittlönen i många artiklar. Piloterna själva hävdar att den senare siffran är ren propaganda från arbetsköparens sida.

Må så vara. Det vet faktiskt inte jag. Lönespridningen är stor inom yrkesgruppen, där grundlön, typ av tjänst och lönetillägg i hög grad påverkar slutlönen. Men. Det konstiga i den här konflikten är inte de spretiga uppgifterna om hur mycket en pilot egentligen tjänar, utan att så många verkar överens om att piloterna kräver för mycket. Som om det finns en gräns för när löntagare inte längre får kräva förbättringar i en avtalsförhandling.

Angreppen på de anställdas moral är ett vanligt knep när arbetsköpare inte vill tillmötesgå de fackliga kraven. Man pytsar ut lönesiffror till allmänheten i syfte att skapa en bild av att det här minsann är högavlönade grabbar som egentligen borde sätta sig ner och hålla käft. Tänk på undersköterskorna för bövelen!

Taktiken känns igen från när andra mansdominerade fackförbund tagit ut medlemmar i strejk.

Taktiken känns igen från när andra mansdominerade fackförbund tagit ut medlemmar i strejk. Vi minns Byggnadsstrejken för några år sedan. Byggnadsarbetarna utmålades till högavlönade män som borde förstå att det är kvinnornas tur nu. Som om undersköterskorna skulle få högre lön för att en rörmokare inte får det. Som om byggföretagens vinster inte fortsatt öka sedan förra avtalsförhandlingen. Att Byggnads krävde bättre kontroll av arbetsmiljön och fler lärlingsplatser var det dessutom inte många som reflekterade över. Arbetsköparnas lobbyorganisationer, och nästan alla andra, fokuserade på att diskutera varför byggnadsarbetarna krävde en lönehöjning över märket. Att arbetare kräver en större andel av det mervärde man skapar är i sig inget märkligt. Vad som syns, och inte syns, i debatten är det däremot.

Vad är det då SAS-piloterna själva framhåller som viktiga punkter? I Svensk Pilotförenings eget dokument är det följande tre punkter som lyfts fram:

  • Förutsägbara scheman som möjliggör att det går att planera privatlivet – så att vi vet när och hur länge vi skall jobba.
  • Att SAS även i fortsättningen skall vara ett företag med fasta och direkta anställningar.
  • Att få behålla existerande samarbetsavtal som säkrar rätten till en tryggt och förutsägbar anställning och som bidrar till ett fortsatt lönsamt SAS.

Trygga anställningar och förutsägbara scheman. Det här är saker som har bäring i alla yrkeskategorier.

Svensk Pilotförening skriver i sitt uttalande att många av SAS-piloterna idag inte har kontroll över när och hur länge de ska jobba. I värsta fall kan man få jobba sju helger i rad. Eric Oscarsson beskriver i sitt inlägg till bilden på lönespecifikationen att han får sitt schema för nästkommande månad ungefär två veckor i förväg. Ett schema som ska gälla kvällar, nätter, helger och dagar i en månad framöver. Det bör vara tydligt för varje människa att det är svårt att kombinera det här med att ha ett välfungerande familjeliv, till exempel.

Vi behöver samtidigt inte ta ställning till om kraven är rimliga egentligen. De är ju inte ställda till oss, utan till arbetsköparen. SAS i detta fall.

I slutändan handlar det faktiskt om en konflikt mellan löntagare och arbetsköpare, eller som det ju oftast heter – arbetsgivare. Löntagarna kräver mer inflytande och en större bit av kakan medan arbetsköparna vill maximera vinsten. Detta gäller givetvis också när löntagarna inte är lågavlönade. I vanliga fall när fackförbund går ut i strejk kommer uttalanden från andra fackförbund som backar upp i opinionen. Ibland tar man till än mer kraftfulla åtgärder som sympatistrejk. Idag ser vi ingenting av detta. Piloterna står i princip ensamma i debatten.

Det är alltid jobbigt med strejk. Många människor drabbas nästan oavsett vilken bransch det handlar om. Det är ju därför vi försöker undvika dem. Strejk är fackföreningarnas och löntagarnas enda direkta verktyg i en konflikt med arbetsköparen. När strejken blir ett faktum är det viktigt att fackföreningsrörelsen står enad, för smutskastningskampanjerna kommer i princip varenda gång.

Fler borde backa piloterna. Nästa gång är det kanske du som strejkar.

 

Sofie Eriksson är skribent från Dalarna och aktiv inom Socialdemokraterna