Socialtjänsternas och polisens situation är akut, men inte på grund av flyktinginvandringen.
De har varnat länge nu, socialsekreterarna. De har höjt sina röster, försökt få allmänhet och politiker att förstå, att nu går det inte längre. De orkar inte mer.
Sedan ökade flyktinginvandringen till Sverige, antalet ensamkommande flyktingbarn med det. Och plötsligt fanns en syndabock.
Det läge som länge varit akut hos landets socialtjänster, har nu blivit extremt. 86 av 290 kommuner har redan Lex Sarah-anmält sig själva, och lika många överväger att göra det, enligt SVT:s Agenda. De Lex Sarah-anmälningar som görs till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) verkar hamna mellan stolarna. Ivo tackar för anmälan, och skickar i sin tur problemet till regeringen. Kvar står socialtjänsterna, numera på knäna.
Men problemet är inte nytt. För ett år sedan gjorde Akademikerförbundet SSR en undersökning om villkoren hos deras medlemmar. Svaren är skrämmande.
70 procent av socialsekreterarna uppgav att de hade hög personalomsättning på arbetsplatsen. Nästan lika många svarade att det var svårt att få erfaren personal och att allt fler väljer att sluta. Hälften av de svarande menade att kommunen inte klarade kvalitet och rättsäkerhet.
Vems ansvar är egentligen socialtjänstens villkor?
Det enkla svaret är att det är kommunerna som har brustit i sitt ansvar. Som arbetsgivare till socialsekreterarna är de ansvariga deras villkor. Vi ser en grupp som dras med dålig arbetsmiljö, låga löner och låg status. Så var fallet långt innan mer än 35 000 ensamkommande flyktingbarn kom till Sverige under ett år.
Socialtjänsten är heller inte ensamma om att ha drabbats av långsiktiga nedskärningar och försämringar i arbetsmiljö och villkor. Ropet på 2 500 fler poliser från rikspolischefen Dan Eliasson har heller inte sitt egentliga ursprung i den stora flyktinginvandringen.
Polisen har tvingats till nedskärningar under flera års tid, och myndigheten genomgår just nu en gigantisk och kostsam omorganisation. Men det är lätt att gömma sig bakom flyktingarna.
Egentligen behöver Sverige en grundlig förstärkning och förbättring av välfärden. Frågan nådde nya nivåer av akut under 2015, men har sin bakgrund i år av negligering av offentlig sektor.
Vill regeringen rädda sitt eget skinn är det frågan om välfärden de ska ta tag i. Och då handlar det inte om att gå med på alliansens nedskärningspolitik, utan att hitta en välfärdsmodell för framtiden.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
