Bild: Facebookgruppen Stockholmarna

Det var dagen innan en övertänd Fredrik Reinfeldt skulle äntra scenen. Inför sina egna partivänner skulle han återigen börja trixa med sysselsättningssiffror för att dölja sitt eget gigantiska misslyckande.

Det var dagen efter att Rädda Barnen hade släppt sin årsrapport som visade att nyfattigdomen sprider sig. 13 procent av alla barn växer i dag upp med föräldrar som har blivit brutalt fattiggjorda av en politik som straffar arbetslöshet och sjukdom.

Det här var i torsdags. Dagens Arena publicerade en bild som satte punkt för all diskussion. En bild som avslöjade den sluggande kejsaren i all sin pinsamma nakenhet. En bild som sa mer än alla ord om de senaste sex årens borgerliga experiment.

Vad är det för människor som säger att Sverige går bra samtidigt som köerna till kyrkans soppkök växer sig allt längre? Allt fler har inte längre råd med mat. Punkt slut. Och det oavsett om vi pratar antalet sysselsatta eller sysselsättningsgrad.

Bilden av soppkökskön har i skrivande stund delats av 1 969 personer på Facebook. Texten där vi intervjuar upphovsmannen Henrik Westman och diakonen Inga Pagreus har lästs av mångdubbelt fler.

Bilden började sin resa på Henrik Westmans Facebooksida. Efter Dagens Arenas publicering tog det spinn. Aftonbladet uppmärksammade den först på sin ledarblogg. Därefter hamnade den på Alliansfritt Sverige.

Två dagar senare blev bilden föremål för en huvudledare i pappersversionen av Aftonbladet. Och alldeles nyss ringde Expressen och ville ha den.

Många kände nog igen sig i Aftonbladets ledarskribent Anders Lindbergs första reaktion: ”Bilden på kön vid soppköket utanför S:ta Clara kyrka i Stockholm gör ont i magen.”

”Det vi ser är konsekvensen av ett samhälle som inte längre tar hand de sina.”

Bilden hamnade även i Eskilstunatidningen Folket där ledarskribenten Fredrik Pettersson reflekterade över hur Sverige har förändrats.

”Föräldrar som tvingas skriva tiggarbrev och vädja om pengar för att kunna köpa en vinterjacka till sina barn, människor som får köa för en tallrik soppa och en bit bröd – när välfärden sviker tvingas människor vädja till välgörande organisationer om det mest nödvändiga.”

Detta är Sverige i dag, konstaterade skribenten. Där vissa ser stabila statsfinanser och ökade incitament för att söka jobb, ser andra växande klyftor och ett system som parasiterar på de allra mest utsatta.

”Tänk att vi kan se så olika på verkligheten. Tänk att verkligheten kan se så olika ut”, skrev Fredrik Pettersson.

Många kände nog att historien upprepade sig. Inte minst jag. Talande var när Arbetarrörelsens arkiv fiskade upp en bild från 1936 på en kö med hungriga och arbetslösa människor utanför Filadelfiakyrkan. Bilderna sattes sida vid sida. Har det inte hänt mer på 76 år?

”Ett mycket gammalt Sverige kommer tillbaka, i hjulspåren av att de sociala skyddsnäten rustas ned. Moderaterna visste att detta skulle bli resultatet. Men de bryr sig inte”, skrev Aftonbladets Anders Lindberg.

Och han har rätt. Bilden slår an en sträng djupt inne i människor. En känsla av att vi har förlorat riktingen. Att vi har tappat styrfarten.

Att allt det vi trodde att vi hade, det håller på att gå förlorat.

Samtidigt som jag har suttit och skrivit den här texten har siffran på delningar på Facebook tickat över 2 000. Det tar inte slut. Varenda gång jag uppdaterar sidan är det ännu fler människor där ute som valt att visa bilden för sina vänner: Titta, såhär ser det faktiskt ut i Sverige 2012. Ser du! Vem kunde tro det?

Att skriva och beskriva, lyfta fram siffror och statisktik, det är en sak. Ett utsnitt ur verkligheten som griper tag i magen är någonting annat.

”Denna bild förklarar mer än våra 6 800 inlägg”, skrev Alliansfritt Sverige.

Jag håller med. I framtiden är det bilden av soppkökskön den 14 mars 2012 utanför S:ta Clara kyrka som vi kommer att minnas.

Och vi kommer skämmas för att vi lät det gå så långt.