Åsa Odin Ekman

Den brasilianska socialistiska lokalpolitikern Marielle Franco är död. Hon och hennes chaufför Anderson Pedro Gomes sköts till döds i Rio de Janeiro i onsdags kväll. Oavsett vad mordutredningen kommer att visa har hennes död omedelbart fått en politisk laddning. 

Skärmavbild 2018-03-16 kl. 16.58.17

Under torsdagen mobiliserades demonstrationer till hennes minne med tusentals människor på flera platser runt om i Brasilien. »Marielle: presente! Hoje e sempre!« ropade man, som i ett eko av de utrop man gjorde för de politiskt aktiva som »försvann« under militärdiktaturen. »Marielle: närvarande! Nu och för alltid!«

Ännu vet man inte vad som skett och ingen har anhållits, men många misstänker att politiska motiv låg bakom dådet.

Marielle Franco var känd som feminist, antirasist och HBTQ-aktivist. Inte minst var hon starkt kritisk mot det beslut som fattades genom dekret av president Michel Temer i februari om att flytta bort ansvaret för säkerheten i delstaten från polisen till militären.

Det beslutet togs som svar på en långvarig säkerhetskris i delstaten Rio de Janeiro.

För bara några år sedan var stämningen en annan. Det rådde en typ av optimism inför fotbolls-VM 2014 och de Olympiska spelen 2016. Stora pengar och politiska förväntningar investerades i att dessa mega-evenemang skulle bli kröningen på en utvecklings- och framgångssaga för Brasilien. Det blev inte som det var tänkt.

Säkerhetskrisen har löpt parallellt med en ekonomisk kris – delstaten fick ta nödlån från den federala regeringen för att undvika att bli bankrutt kort innan OS 2016. Dessutom tillkommer en politisk kris – den tidigare guvernören Sérgio Cabral Filho dömdes förra året till 14 års fängelse för korruption.

Det är inte första gången som militären spelar en roll i säkerhetspolitiken. Specialstyrkor och militärtanks har från tid till annan skickats in i Rio de Janeiros slumområden, favelas. Militarisering har varit en återkommande strategi.

Åren innan de Olympiska spelen testades en något annan modell, i form av så kallade Unidades de Polícia Pacificadora, där polisen som så många gånger förr gick in i favelorna. Men istället för att som tidigare dra sig tillbaka efter en tid handlade det denna gång om ett permanent övertagande. Polisen var där för att stanna.

Projektet väckte en del kritik, bland annat på grund av rapporter om polisbrutalitet och korruption. Men framförallt skapade det under ett antal år även enorma förhoppningar om att man äntligen funnit vägen att stävja våldet och drogkartellerna som så länge dominerat staden och delstaten.

Mordet på Marielle Franco får ytterligare en symbolisk dimension. Det representerar den generella säkerhetskris som Rio de Janeiro och andra brasilianska delstater befinner sig i.

Denna entusiasm tog fart efter att man, till synes framgångsrikt, lyckades gå in i några av de favelor som utgjorde högkvarteren för kartellerna. Det drog till sig omvärldens ögon som anade att detta kunde vara en modell att införa även i andra städer och länder.

De förhoppningarna grusades efter en tid, och militären har fortsatt att spela en roll. Till exempel i en 14 månader lång närvaro i favelan som Marielle Franco själv kom från, Complexo da Maré, som i efterhand dömts ut som ett fiasko.

År 2017 var såväl mordfrekvensen som antalet som dödats av poliser den högsta sen år 2009. Och nu har alltså det övergripande ansvaret för säkerheten lagts i militärens händer.

När en politiker mördas är det ett slag mot demokratin och en nationell tragedi. Det vet vi tyvärr alltför väl i Sverige.

Men mordet på Marielle Franco får ytterligare en symbolisk dimension. Det representerar den generella säkerhetskris som Rio de Janeiro och andra brasilianska delstater befinner sig i. Kanske blir mobiliseringen till hennes minne en politisk vändpunkt.

Läs också:

Välkommen Åsa!

Här är det verkliga hotet mot välfärden

Minns dånet från 8 mars

Gör inte tiggeriet till en symbolfråga

 Styr självkörande fordon i rätt riktning

Ett nya Karolinska på steroider