Åsa Odin Ekman

Om vi vill att tekniken ska lösa våra samhällsproblem krävs det att vi styr den i rätt riktning från början. Annars kan självkörande bilar lika gärna bli ett bakslag för miljön.

Inom bara några år kommer självkörande bilar att finnas till försäljning. Kanske så snart som 2020 om vi ska tro biltillverkarna själva. Det är inte en så liten förändring som man först kan tro, utan kan få stora effekter för bland annat huruvida trafikens inverkan på klimatet ska öka eller minska.

Därför behöver vi redan nu bestämma oss för hur vi vill forma den nya tekniken och hur vi vill att den ska forma oss.

I förra veckan presenterades så utredningen Vägen till självkörande fordon som ger några svar på denna fråga. Utredningen föreslår anpassningar av regelverket under de kommande fem åren för att bana väg för utvecklingen med självkörande fordon.

Den lägger förslag på modernisering av lagstiftningen för att reglera exempelvis hur fordonen ska övervakas och vem som ansvarar för dem, vid till exempel brott mot trafikreglerna. Den vill utöka möjligheterna till tester av självkörande fordon.

Ansvarigt statsråd, infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), hoppas att det ska gå snabbt att få till regelförändringar. Sverige ligger i internationell framkant inom biltillverkningen, och ett svenskt regelverk som främjar självkörande fordon kan översättas i snabbare utveckling och ett försprång på den internationella marknaden.

Exportmöjligheter i all ära men självkörande fordon har långt fler konsekvenser för samhället. Ett av de mest avgörande vägvalen gäller påverkan på klimatet. Tyvärr skjuter utredningen denna fråga på framtiden.

Om varje bilägare byter ut ett fullt fungerande fordon mot en ny bil blir det ett högt pris för miljön.

Huruvida automatiserad körning kommer leda till mer eller mindre utsläpp har diskuterats inom forskningen och av berörda aktörer under en tid. Å ena sidan kommer självkörande fordon nästan garanterat leda till mer miljövänlig körning. Det kan även ge möjligheter för bilpooler och gemensamma transporter.

Å andra sidan kan det lika gärna innebära att varje bilägare byter ut ett fullt fungerande fordon mot en ny bil, till ett högt pris för miljön. När kostnaden för bilkörning i form av tid och ansträngning försvinner kan bilåkandet bli mer attraktivt.

Om fordonet kan parkera sig själv utan konkurrens om centralt belägna parkeringsplatser ökar det bekvämligheten ytterligare. Vinster av mer miljövänlig körning kan alltså ätas upp av att bilåkandet ökar.

Kort sagt kan det faktiskt gå hursomhelst. Hur utfallet blir bestäms inte av någon naturlag, utan av hur vi använder och utvecklar den nya tekniken. Det påverkas i sin tur av de beslut som fattas idag och vilka incitament vi skapar.

Det borde vara uppenbart egentligen, men i teknikoptimismens tidevarv tål det att upprepas. Det råder nämligen en föreställning om att teknikutvecklingen lever sitt eget liv och på något sätt sker av sig själv. Nya innovationer uppstår och löser problem, till synes på eget bevåg.

Riktigt så enkelt har det aldrig varit. Forskare som Maja Fjaestad och andra har gång på gång visat att teknikutvecklingen samspelar med och möjliggörs av andra samhällsfaktorer.

Det kan vara allt från hur nya influenser och idéer sprids via handel, till hur höjda utbildningsnivåer kan skapa en efterfrågan som driver fram innovationer. Det kan även ske genom de morötter och styrmedel som formar teknikutvecklingen och dess användning.

Omvänt betyder detta att om vi vill att tekniken ska lösa våra samhällsproblem krävs det att vi genom politik styr den i rätt riktning. Vi kan inte helt lämna över till företagens intressen att avgöra vilka system och lösningar som anammas.

Fönstret för att styra den utvecklingen är nu. Därför krävs mer från politiken än lagtekniska lösningar för hur självkörande fordon ska införas i den existerande ordningen.

Det kräver att vi tar ställning i vägvalen redan idag, så att teknikutvecklingen inte springer ifrån oss i fel riktning.

Läs också:

Välkommen Åsa!

Här är det verkliga hotet mot välfärden

Minns dånet från 8 mars

Gör inte tiggeriet till en symbolfråga