Kommuner och myndigheter måste ta sitt ansvar. Kassa villkor och skattefusk blir resultatet när det alltid är lägsta pris som gäller i upphandlingar.

Fusket i städbranschen är utbrett. Kassa villkor, extremt låga löner och oredovisade bidrag från Arbetsförmedlingen. Det är vad Skatteverket har hittat när myndigheten granskat branschen.

I sig känns det inte som någon överraskning. Städbranschens vidriga villkor skildrades ingående i Rebecka Bohlins bok De osynliga som kom ut 2012. Bohlin har i dag också skrivit en föredömlig krönika om att rutmiljarderna skulle göra större nytta i en bransch som inte präglades av fiffel och skitvillkor.

Den usla arbetsmiljön i städbranschen säger samtidigt något större om utvecklingen på arbetsmarknaden. Delade turer och deltidsarbete med små möjligheter att komma upp i en anständig lön har blivit en allt vanligare företeelse i den europeiska servicesektorn. Det är en pågående flexibilisering där möjligheterna att ställa krav på arbetsgivarna är minimal.

Skatteverket beräknar att fusket i städbranschen kostar staten ett par miljarder varje år. En gigantisk siffra. Och den säger en hel del om hur allvarliga bristerna är i kommuner, landsting och myndigheters upphandlingar. Problemen är betydligt större än de i städbranschen.

När LO:s Stockholmsdistrikt i september släppte sitt årliga upphandlingsindex konstaterade man att det enbart i Stockholms län är så att kommunerna och landstinget går miste om 50 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter. Men trots att siffrorna är i samma storlek varje år sker små förbättringar i kontrollerna av upphandlingarna.

Rädslan för att göra fel vid upphandlingar är utbredd. Så i stället för att riskera överklaganden får lägsta pris råda.

Konsekvensen blir fusk och skitvillkor. Och det är oacceptabelt. Det är dags för en rejäl uppskärpning av hur våra upphandlingar sköts. I vilket annat sammanhang skulle man acceptera att 50 miljarder spårlöst försvinner? Pengarna skulle verkligen göra större nytta i vår välfärd.