Regeringen pratar om ett skriande behov av investeringar. Men samtidigt lägger de 40 miljarder per år på att minska den redan låga statsskulden. Varför då?
25 färska miljarder – eller en halv procent av BNP – ska få Sverige på fötter igen, lovar regeringen. Arbetslösheten ska minska till EU:s lägsta, bostadsbristen ska byggas bort, skolan ska rustas upp och klimatutsläppen minska.
Guld och gröna skogar med andra ord.
Det har varit tuffa prioriteringar och omprioriteringar, intygar Magdalena Andersson. Varenda krona ska ha vänts och granskats för att användas så effektivt som möjligt och leva upp till budgetens stolta titel: ”Investeringar för Sverige”
25 miljarder alltså. Det låter mycket. Det låter som investeringar. Men den som tittar lite närmare på finansplanen inser snabbt att det inte stämmer. Det här är i själva verket en åtstramande budget.
Samtidigt som regeringen tagit i med tårna för att pressa fram 25 miljarder så lägger de 40 miljarder kronor per år att beta av den redan låga statsskulden. Varför då?
Är det någon som på allvar tror att svenska räntor kommer att skjuta i höjden om vi lånar upp pengar och behåller statsskulden på 43,8 procent av BNP, i stället för att sänka den 40 procent vid mandatperiodens slut?
Sverige har redan en av Europas lägsta statsskulder. Betydligt lägre än till exempel Tyskland som brukar framhållas som ett föredöme (se diagrammet underst).
Varje procent i minskad statsskuld handlar om ungefär 40 miljarder kronor, alltså sammanlagt 120 miljarder till 2018. Med de pengarna skulle man ju till exempel kunna nå EU:s lägsta arbetslöshet, bygga bort bostadsbristen, rusta upp skolan och minska klimatutsläppen…
Bara en tanke så här från sidlinjen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
