Skärmdump från expressen.se

Högern verkar måttligt intresserad av att ta oss ur det klassamhälle som deras politik befäst.

Hårdare straffLVU som straff!

Förslagen haglar från högern om vad som ska göras i de socioekonomiskt utsatta områdena runt om i Sverige. Senast i raden är moderatpolitikern Arin Karapet som vill införa utegångsförbud i stökiga områden, i stället för »fler fritidsgårdar och ursäkter«.

Utegångsförbudet ska, enligt Karapets förslag, gälla efter klockan 21 och efter klockan 22 ska ungdomar under 18 som ändå är ute efter den tiden ska sättas i häkte i väntan på att deras föräldrar ska hämta ut dem. Skälet till denna frihetsberövande åtgärd är att situationen är »akut«.

Andra ställen som har utfärdat utegångsförbud den senaste tiden är turkiska städer på gränsen till Syrien och i Bagdad – områden som präglas av våld.

Hot och våld mot polis, ambulansförare och brandmän är oacceptabelt, men att stänga in människor i hemmet – nej där är vi inte än. Utan som med allt annat måste orsaken till våldet adresseras för att kunna finna rätt lösning.

Problemet för högern är att de aldrig kommer att kunna komma tillrätta med våldet mot blåljuspersonalen, eftersom de inte vill ta tag i orsaken – klassamhället.

I Aftonbladets fantastiska reportage Klassresan får vi, svart på vitt, se hur levnadsförhållandena skiljer sig längs röda linjen mellan Ropsten och Norsborg. Det går en knivskarp gräns mellan Mälarhöjden och Bredäng, tunnelbanestationer bredvid varandra längs röda linjen. I Mälarhöjden har 68,7 procent av invånarna högskoleutbildning, arbetslösheten är 1,7 procent och andelen låginkomsttagare är 19 procent. En station bort i Bredäng är det en arbetslöshet på 5,5 procent. 44 procent av invånarna är låginkomsttagare och inte ens hälften så stor andel av Bredängs invånare som Mälarhöjdens är högskoleutbildade. Åker du tunnelbanan vidare ut mot Norsborg, är det vid många stationer sämre än i Bredäng.

Här finns orsaken till stenkastningen och det låga förtroendet till samhället – dåliga skolor, samhällsservice som flyttar, ett utanförskap som ter sig omöjligt att bryta. Varför ska de som växer upp i ett område som det offentliga lämnar lita på statens och kommunens företrädare?

För att komma tillrätta med individer som begår brott, måste samhället runtomkring kunna visa på en utväg. För det krävs det en politik som ger barn till fattiga föräldrar tillgång till bra skolor, en närvarande Arbetsförmedling och alternativ till ett kriminellt liv.

Så högern kan skrika sig blå(are) om utegångsförbud och fler poliser, men det som krävs är självinsikt: deras politik har befäst ett klassamhälle som högern verkar särskilt intresserad av att ta oss ur.