Foto: Johan Bergmark/UR.
Foto: Johan Bergmark/UR.

Den omskrivna nya tv-serien Diktatorn från Utbildningsradion, UR, har redan innan första avsnittet få ta emot mycket medial kritik. Uppståndelsen handlar om att en av deltagarna har poserat i nazistkläder på sociala medier, är medlem i Sverigedemokraterna och är uttalad rasist.

Programmet går ut på att åtta personer med starka personligheter och åsikter lever instängda i åtta dagar i en simulerad diktatorisk miljö. Tanken är att det ska vara ett program som ska väcka tankar och diskussioner hos ungdomar om demokrati och demokratiska rättigheter. Det finns 100 000 kronor att vinna, men det är oklart vad som krävs för att få dem.

Kritiken har handlat om att serien är ännu ett sätt att normalisera rasism, nazism och SD. Projektledaren Charlotte Sifvert har försvarat serien och syftet och säger att om nazistklädseln varit känd innan, hade de tänkt till ett extra varv.

Efter första avsnittet är det uppenbart att den här serien aldrig borde ha gjorts.

UR gör sig skyldiga till både förminskande av antidemokratiska åsikter och ett fördummande av ämnet demokrati. De första 30 minuterna är direkt usla och det borde aldrig ha spenderats produktionspengar på Diktatorn.

När Navid Modiris speakerröst efter halva programmet förklarar för tv-tittarna att deltagarna nu ska ställas inför ett svårt val, som de aldrig tidigare behövt göra, går hoppet upp en sekund. Är tramset slut? Nej, det visar sig att de ska välja ut fem av femton gemensamma nödvändigheter för sin vistelse. Smink eller toapapper?

Och en vinst på 100 000 kronor? Som motivation att leva sida vid sida med medmänniskor som tycker annorlunda?

UR brukar göra intelligenta program med stor respekt för sina unga tittare. Ämnet demokrati är viktigare nu än någonsin. Främlingsfientliga, rasistiska och nazistiska strömningar sköljer över världen. Varför gör man då en fånig hybrid av Robinson och Big Brother lätt förklätt till en demokratidiskussion? Varför kunde inte ett tv-team ha följt dessa eller åtta andra unga samhällsförbättrare i sin egen vardag? Ett program som skulle kunna visa hur det faktiskt går att påverka i en demokrati.

De suddiga bilderna i slutet på programmet låter ana att deltagarna ska sättas i arbete med färggranna pärlor nästa vecka. Stackars dem och stackar de ungdomar som förväntas uppskatta detta fåneri.