Foto: Patrik Ragnarsson, Flickr.
Foto: Patrik Ragnarsson, Flickr.

I går presenterades Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma, men problematiska, förslag att göra gymnasiet obligatoriskt. Jan Björklund (FP) är emot det, eftersom han inte ser att det skulle minska gymnasieavhoppen, snarare öka dem. Han kan ha rätt.

Ett skäl till att införa obligatoriskt gymnasium sägs vara att tvinga kommunerna och skolorna att ta ett större ansvar för ungdomarna. De som hoppar av gymnasiet har mindre chans att ta igen sina studier eller att få ett arbete. Att minska ungdomsarbetslösheten är också ett syfte med att tvinga kvar eleverna till åtminstone 18 års ålder.

Men redan skoltrötta elever kommer inte bli mindre skoltrötta för att de tvingas kvar. På samma sätt som klasstorlekar spelar mindre roll, om de pedagogiska metoderna är rätt, slutför eleverna skolan om de tycker att den är meningsfull. Annars kommer de att lämna skolan, även efter 18-årsdagen.

Kommunerna håller hårt i sina elever redan i dag. Hur cyniskt det än låter är varenda skola ekonomiskt beroende av att behålla sina elever. Bortsett från att skollagen, läroplanen och professionsetiken kräver av skolorna att göra allt för att få eleverna godkända, finns alltså ekonomiska incitament för det.

Viktigast är att skolan inte ska vara en förvaringsplats, men de signalerna sänds nu. Det skolan däremot bör vara är en plats där även praktiska och estetiska färdigheter och metoder uppgraderas och börjar få ett värde. Elever som orkar och vill vara där ska vara där. Elever som inte orkar eller vill behöver helt andra lösningar.

Att mer eller mindre med tvång gå klart gymnasieskolan och ändå få underkända betyg på grund av skoltrötthet, kommer nämligen inte heller ge jobb.

De andra förslagen är okontroversiella. Miljöpartiet och Socialdemokraterna är överens om att satsa på tidiga insatser, höjda lärarlöner och att investera i en jämlik skola. Bra förslag som har brett stöd även i Alliansen. Börja där och lägg idén om en onödig gymnasiereform åt sidan.