Bloggen Inte rasist, men… startade för att bevaka och granska Sverigedemokraterna, såväl lokalt som på personnivå med anledning av att personerna bakom bloggen anser att bevakningen av partiet är undermålig i andra medier.

På nätet finns en kommentarskultur där vardagsrasismen sprids på ett strukturellt sätt. Att ta del av kommentarsfält på nyhetstidningar, trådar på Flashback och lokala SD-bloggar hör till bloggens vardag.Därför har Inte rasist, men tagit initiativ till att kartlägga vardagsrasismen för att få en bättre bild över hur den ser ut på nätet.

Under tio dagar i juni har sökord såsom invandring analyserats i sociala medier och i nyhetsartiklar på nätet. Totalt blev 3 358 inlägg analyserade. Rapporten ger en inblick i hur vardagsrasismen ser ut på nätet, på vilka forum den dominerar och av vilka.

I morse (3 juli) modererade jag en paneldiskussion i Almedalen om vilka uttryck vardagsrasismen tar sig på nätet och vems ansvar det egentligen är att bemöta den. I panelen ingick Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör och ansvarige utgivare, Henrik Johansson, Inte rasist, men, Sofia Mirjamsdotter, frilansjournalist och föreläsare inom sociala medier och Anton Landehag från Ungdom Mot Rasism.

Vi diskuterade hur en antirasistisk rörelse kan mobiliseras även på nätet och hur de ansvariga utgivarna borde förbättra sin dialog med läsarna. Att begränsa kommentarsfälten räcker inte. Ett Flashback för antirasister efterlyses och mer ansvar. Positiva exempel lyftes fram. Det finns flera grupper på Facebook som arbetar med att aktivt bemöta rasistiska kommentarer i på tidningar och på forum.

Sammanfattningsvis slår rapporten fast att nätrasismen har blivit rumsren och personer som aldrig skulle definiera sig som rasister eller rösta på ett främlingsfientligt parti uttrycker sig nedlåtande eller rasistiskt. Det har blivit legitimt att dela och sprida vidare artiklar från webbtidningar med en främlingsfientlig ton. Många av inläggen på Twitter och Facebook handlar om att få något bekräftat eller dementerat. Nedlåtande artiklar om invandring delas och får stor spridning utan någon anmärkningsvärd källkritik.

Läs rapporten här