ANALYS: I stor konkurrens med en annan födelse har Stefan Löfven redogjort för skapelsen av sitt politiska lag. Den uppställning som mötte media motsvarade numerärt ett fotbollslag, inklusive tränare och avbytare. För dem utanför partiet blir uppställningen rörig.

I realiteten är en kvartett viktigast: Stefan Löfven, partisekreteraren Carin Jämtin, den nya ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson samt den nya gruppledaren Mikael Damberg.

Addera den nya gruppsekreteraren Emma Lennartsson, erkänt kompetent och en populär chef, och det blir tydligt att Löfven värderar erfarenhet och kompetens framför de chansningar från höften som blev Håkan Juholts kännetecken. Att Magdalena Andersson och Emma Lennartsson lämnar toppjobb på Skatteverket respektive Kommunal sänder dessutom en viktig intern signal. Löfvens projekt är värt att satsa på och kan medföra en flytt till Rosenbad om bara drygt två år. Det är en viktig känsla som Juholt aldrig lyckades frambringa.

Under ett anförande på pressträffen hanterade Magdalena Andersson ekonomiska begrepp och samband på ett sätt som visar att hon återigen flyttar upp S till Anders Borgs ekonomiska kunskapsnivå. Budskapet hade tre delar. Andersson var med och sanerade Sveriges finanser på 1990-talet och kompromissar inte med ordning och reda i statskassan. Hon tillstår att Borg har skött just den aspekten väl under finanskrisen. Men regeringen har misslyckats med att skapa jobb, är ointresserade av näringspolitik och har skapat revor i välfärden.

Eftersom Magdalena Andersson, precis som Stefan Löfven, saknar riksdagsplats kommer Anders Borg att få möta Fredrik Olovsson i kammarens debatter. Olovsson är en noggrann doldis som har suttit i skatteutskottet i tio år. Han lär se fram emot att skapa problem för Borg i riksdagslunken, medan Andersson tar debatterna i Agenda.

Mikael Damberg har väntat länge på en större kostym. När den nu hängs fram av Löfven kommer Dambergs breda politiska kunskaper till pass. Damberg, en pragmatisk mittensosse som har skadats av ständiga placeringar i ett högerfack, är i grunden en skicklig konsensuspolitiker. Nu måste han visa att han inte räds de konflikter som hamnar på en gruppledares bord.

Löfvens problem är att få journalister lämnade pressträffen med en klar bild av vilken S-politiker i den breda truppen som ska kontaktas i olika centrala frågor. För väljarna lär det vara rörigt även på valdagen. Men Löfven har ett starkt mandat, trots att han utsågs snabbt och bakom stängda dörrar. Han tog chansen och formade sitt eget lag, men har ännu möjlighet att forma ett formellt skuggkabinett.

Kvartetten är en given utgångspunkt. Addera Ibrahim Baylan, som nu återfår skolfrågorna, samt Ylva Johansson, som kan såväl arbetsmarknad som välfärd. Lägg till någon ytterligare av gruppledarna. Ta in ytterligare ett namn utifrån som förstärker den i nuläget svaga EU- och miljöprofilen, förslagsvis Europaparlamentarikern Åsa Westlund.

Då skulle Löfven ha ett skuggkabinett på runt åtta personer. Laminera sedan ett gäng A4-ark med personernas namn, telefonnummer och ansvarsområden. Skicka till Sveriges samtliga redaktioner. Det borde ge tydlighet och slagkraft, vilket i sin tur skulle skapa bättre förutsättningar för det som alltjämt avgör om Löfven blir Sveriges nästa statsminister: Socialdemokraternas förmåga till samhällsanalys och politikutveckling de kommande två åren.