Bild: Jeppe Gustafsson/ SCANPIX

”Jag är väldigt frustrerad” säger sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt i ännu en intervju om kaoset på Stockholms sjukhus. Strax därefter bollar hon över ansvaret på ledningen för Karolinska och avfärdar att sjuksköterskornas löner är för låga.

Att Reinfeldt ännu en gång försöker slå ifrån sig ansvaret är direkt oanständigt. Redan för sex (!) år sedan slog Vårdplatsutredningen fast att det behövdes 500 nya vårdplatser för att komma till rätta med överbeläggningarna.

I stället för att agera då valde Reinfeldt & co att lägga över ansvaret på sjukhusledningarna. Och som Thomas Flodin, ordförande i Stockholms läkarförening, säger till SvD: den politiska ledningen har väntat med att agera tills vårdkrisen är ett faktum:
– Man avvaktar oftast tills läget är akut innan man agerar. Men det grundläggande problemet är den totala bristen på vårdplatser på akutsjukhusen runt om i Stockholms län. I hela västvärlden har Sverige i dag lägst antal vårdplatser per 1000 invånare och i Sverige har Stockholm den lägsta andelen. Situationen här är alltså extrem.

Samtidigt som vårdkrisen har djupnat har sjuksköterskorna arbetat på. Gått på timvikariat och inhopp när avdelningarna ska spara. Skjutit på semestrar för att hålla krisen stången. Inte ställt krav på kompetensutveckling. Gnetat på när ”McDonaldsmodellen” införts med datorskärmar som blinkat röda då antalet patienter inte avverkats i tillräckligt högt tempo.

De lönekrav sjuksköterskorna nu ställer borde ha ställts för många år sedan. Låga kvinnolöner har alldeles för länge fått utgöra en del av välfärdens finansiering.

Men i Filippa Reinfeldts postpolitiska värld bortförklaras alla förslag på rimliga löner med att det handlar om att skapa trivsel. Det är som en örfil rakt i ansiktet på en hel profession. Som att en fruktkorg och ett par kanellängder skulle vara plåster på såren för år av lönediskriminering.

Filippa Reinfeldts vårdresultat är katastrofalt. Men hon borde åtminstone vara ärlig. Och som sjuksköterskan och skribenten Torun Carrfors föreslår, rakryggat säga: ”jag tycker det är viktigare med låga skatter än med säker vård till alla”.