Att svensk järnväg är i desperat behov av bättre underhåll och ökad kapacitet är knappast något som förvånar. Tidigare SJ-ordförande Ulf Adelsohn har kallat SJ för en lekstuga för okunniga politiker och fått medhåll från facket.

När Trafikverket presenterade en delrapport från kapacitetsutredningen tidigare i höstas kunde utredarna konstatera att Sverige är världens bästa land när det kommer till att lägga pengar på akuta åtgärder för järnvägen. Men när det kommer till alla andra investeringar ligger Sverige långt efter.

Avregleringarna har inte direkt hjälpt till, konstaterade riksdagsledamoten Anders Ygeman (S) när bristerna i den svenska järnvägen ännu en gång diskuterades. Denna gång under ett seminarium arrangerat av Västsvenska Handelskammaren. Han menade att riksdagspartierna tillsammans borde sätta sig ned för att diskutera hur den svenska järnvägen kan bli bättre.

Kanske har Ygeman rätt i att en politisk uppgörelse behövs. Ideologiska skygglappar tycks stå i vägen för mer långsiktiga beslut för att få tågen att gå i tid. I Sverige saknas i dag en långsiktig underhållsplan för järnvägsnätet. Och medan antalet länder med höghastighetståg kommer att dubbleras till 2014, står Sverige kvar på perrongen.

Men frågan är hur långt man skulle kunna komma i sådana diskussioner. För att bygga ny järnväg kostar. Liksom att rusta den gamla. Då krävs en politisk framsynthet som ser bortom kortsiktiga plånboksfrågor. Det är som bekant inte alliansens bästa gren. Med en statsminister som varnar för visioner kommer aldrig stora statliga investeringar att ses som ett trumfkort – även om de på sikt kan leda till många nya jobb och mindre miljöpåverkan.

Den 13 december kommer persontrafiken på järnvägen att avregleras fullt ut. Det är upplagt för fullt kaos under julhelgen.