Moderaterna i regeringsställning lånade årligen för att kunna sänka skatten. Men i opposition får flyktingar och sjuka ta smällen för att klara siffrorna.

Moderaternas Ulf Kristersson skrädde inte orden i förra veckans budgetdebatt. Läget i Sverige beskrevs i dystra ordalag och att inte ta tag i dessa problem skapar en förtroendeklyfta som skulle ta »generationer att överbrygga«. Samtidigt som Moderaterna rasar över ett förslag att inte räkna brytpunkten för statlig skatt –  vilket i rena kronor handlar om 20 till 100 kronor –  om året.

Ett annat mantra från Moderaternas håll att regeringen inte har tillräckliga förslag för att lösa integrationen. Men det man själv fokuserar på i sin budgetmotion är att få budgeten i balans. Inte ens i efterdyningarna av ett rekordhögt flyktingmottagande är man beredd att låna.

Kristersson tar till brösttoner om hur allvarligt utanförskapet är, men vill sänka både tak i a-kassan och sjukförsäkringen, införa ytterligare en karensdag efter dag 15 och återinföra den bortre parentesen i sjukförsäkringen. Så fås sjuka och arbetslösa i jobb!

De flesta av Kristerssons besparingsförslag som presenterades idag är inga stora pengar. Den stora besparingen ska göras på billigare boendeformer för ensamkommande flyktingbarn. Ett förslag som liknar det regeringen la i våras och som på grund av hård kritik från kommunerna fick skjutas på framtiden.

Men det är inte bara flyktingarna och de sjuka som stryker med när Moderaterna är i farten. Att lägga besparingar på Migrationsverket på 500 miljoner per år, i ett läge där personalen går på knäna och rekordmånga får vänta länge på beslut, är förslag som läggs i opposition, när de inte riskerar att bli verklighet.

Talet om ansvar överskuggar allt för Moderaterna. Precis som att man aldrig själva har lånat pengar för att sänka skatten när man själv satt i regeringsställning.