Vesna Prekopic.
Vesna Prekopic

Festivalsommaren är slut, skolvardagen har börjat, och med den ett nytt läsår där alla vuxna måste tänka och agera utifrån nolltolerans mot sexuella trakasserier

»Det pratas typ inte om det, förutom när det händer…ibland. Fast ibland gör det inte ens det. I sexan typ var det en kille som tafsade, men det blev inte så mycket av det. Han bara slutade av sig själv. Det var inte så att nån lärare kom in och hjälpte till eller så«, berättar de 16-åriga gymnasieeleverna Bella och Helena i P1-morgon.

Polisen publicerade i våras en rapport om sexuella ofredanden bland ungdomar som visade att mellan 2011 och februari 2016 har drygt 10 700 anmälningar gjorts. Skolan visar sig vara den fysiska plats där de flesta blir utsatta. 1081 anmälningar för sexuella ofredanden på skolor kan jämföras med 119 anmälningar från festivaler.

Ändå talas det sällan om vad som sker i skolornas korridorer, på toaletterna och skolgårdarna. I värsta fall även inne i klassrummen.

Liksom mobbing ska verbala och fysiska sexuella trakasserier ska inte förekomma i skolan. Men i polisrapporten framkommer det att sexuella ofredanden ständigt pågår i vardagen. Ungdomarna har känslan av att både samhället och deras närmaste omgivning anser att viss utsatthet får man helt enkelt räkna med.

Skolverket är med all rätt kritiska till skolornas brister i det förebyggande arbetet, och utbildningsminister Gustav Fridolin bekräftar i P1 slutsatsen att det är detta arbete som måste prioriteras på skolorna. Det behövs vuxna bland ungdomarna och det behövs vuxna som agerar både innan något händer, när något händer och efter att något hänt.

Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU, är enig med Gustav Fridolin och framhåller behovet av en särskild satsning på sex- och samlevnadsundervisningen. Men det ska vara för alla lärare och fokus måste vara förebyggande. När trakasserier sker, då har våldet redan normaliserats, säger hon.

Båda har rätt i sin analys. Men förutom att det behövs ett mycket konsekvent, medvetet och långsiktigt arbete ute på skolorna från all skolpersonal, som normkritiskt diskuterar allt ifrån värderingsfrågor, maskulinitetsfrågor till konkreta sex- och samlevnadsfrågor, bör man också grundutbilda personal och elever i lag och rätt.

Vi behöver börja kalla företeelser vid dess rätta namn. Kristina Ljungros talar helt rätt om våld. För det är våld mot kvinnor, som tillåts pågå i en miljö som borde vara trygg och i en omfattning som borde vara omöjlig.

Ungdomar behöver utbildas i att om man blir utsatt för beröringar, tafsande, skämt, förslag, blickar och bilder som är sexuellt anspelande och nedvärderande, är det ett brott man är utsatt för. Och skolpersonal som ser eller hör det hända behöver påminnas att det är ett brott man bevittnar och därmed är skyldig att agera.

Festivalsommaren är slut, men skolvardagen har börjat, och med den ett nytt läsår där alla vuxna måste tänka och agera utifrån nolltolerans mot sexuella trakasserier.

»Det är nu vi kan göra skillnad, det är nu skolan börjar. Sätt in resurserna nu, när skolan börjar. Det är samtalen som förändrar«, säger Kristina Ljungros i P1-studion. Snälla, hörsamma henne. Bellas och Helenas alltför vanliga berättelse om sexuella trakasserier och passiva vuxna måste blir aktiva och börja höras.