Foto: Mireya Echeverría Quezadas twitterkonto.

1. Kulturstöd finns för att vi inte ska behöva stå ut med att endast konsumera TV3 och DN. Det vore tråkigt.

2. Kulturtidskrifter influerar teve, kvälls- och dagstidningar, sprids på Fb och Twitter och diskuteras av lärare och elever i skolan. De sprider tillgängliga texter av akademiker till en bredare publik. De är inte elitistiska. De når ut brett.

3. 20 miljoner i tidskriftsstöd genererar medfinansiering till ett värde av säkert 60 miljoner (vild gissning!). Övriga intäkter skapas tex genom seminarier, utbildningar, bokutgivning och uppdragsverksamhet. Tusentals frilansare arbetar åt kulturtidskrifter. Stödet på 20 miljoner är därmed troligen extremt effektivt. Kostnaden kan jämföras med tex läx-rut som kostar 50 miljoner per år, eller en utredning av ordningsbetyg, kostnad 20 miljoner. Hela budgeten är på 880 miljarder.

4. Nätet är en kostnad för kulturtidskrifter, liksom för de flesta medier, inte en intäkt. Den stora kostnaden är arbetskostnad för medverkande, inte tryck och distribution. Det blir inte mycket billigare att dra in ett nummer per år. Antingen kör man på eller så lägger man ned. Intäkten kommer från annonser i och prenumerationer på papperstidningen.

5. De allianspolitiker i kulturutskottet som väljer att rösta för ett avskaffat stöd, kommer för alltid att förknippas med svenska kulturtidskrifters död. De tycks också gå på tvärs mot sin tidigare linje. Förra kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth försökte visserligen dra in stödet till tidskrifter med politiskt innehåll, men fick vika sig och försvarar idag stödet. Per Bill (m) har tidigare uttalat sitt stöd för Medelhavsinsituten (kostnad 17 miljoner/år) med motiveringen att Sverige skulle bli mer provinsiellt och marginaliserat utan dem. Bengt Eliasson (fp) är med i ett parti vars partiledare står bakom en proposition om bibehållet kulturtidskriftsstöd. Allianspolitikernas egen utredning, ”Läsandets Kultur” (SOU 2012:65), föreslog en höjning av tidskriftsstödet.

6. Resultatet av en 79-procentig nedskärning av tidskiftsstödet sammanfattas väl av en grupp akademiker: “Det rör sig, för att tala klarspråk, om en slakt av en hel kultursektor. Inga oberoende tidskrifter lär kunna överleva. Glänta, Paletten, Nutida musik, Lyrikvännen, Teatertidningen, Judisk krönika, 10-tal, Karavan, Bang och ett hundratal andra kommer förmodligen tvingas lägga ned. Detta är tidskrifter som har byggts upp genom decennier av oavlönat arbete, och som aldrig kommer att kunna hävda sig kommersiellt i ett språkområde av Sveriges eller rentav Nordens storlek.(. . .)Detta skulle bidra till en enorm intellektuell utarmning.”

annons_spalt_da_ram_passad