Foto: Anders Henrikson /Flickr

Debatten om Yasri Khans uteblivna handslag befäster antimuslimska fördomar och konspirationsteorier.

Den senaste veckan har flera avslöjanden skakat Miljöpartiet. Först ut var måndagens kritik mot Mehmet Kaplan efter uppgifter om att han ätit middag med högerextrema Grå vargarna. Kritikstormen fortsatte, men riktades i onsdags mot partistyrelsekandidaten Yasri Khan för att han av religiösa skäl inte vill skaka hand med kvinnor.

Inom 48 timmar hade Kaplan och Khan lämnat sina politiska uppdrag.

Bakom avslöjandena om middagar och handslag låg en rad tvivelaktiga beslut och uttalanden från båda parter. Exempelvis att Mehmet Kaplan tidigare jämfört Israels politik och nazismen, och att Yasri Khan uttryckt sitt stöd på sociala medier för Turkiets auktoritära statsminister Erdogan. Ändå är det en middag och en hälsning som väckt mest ilska.

»Eftersom ingen har tid att bilda sig en åsikt om komplicerade saker längre hugger folk på bagateller de begriper«, skriver Erik Helmerson i en ledare för Dagens Nyheter.

Det ligger något i detta. Ett handslag är mer greppbart än ett politisk ställningstagande om autoritära regimer på andra sidan klotet.

Problemet är de insinuationer och antimuslimska fördomar som följt med i drevet. Khans val att inte skaka hand med en kvinnlig reporter har blivit en symbolfråga som illustrerar föreställningen av muslimer som blidkar sin omgivning, men som i själva verket har en »dold agenda«.

»Att vägra skaka hand med kvinnor är en form av extremism«, kommenterar en muslimsk man i Kairo ett reportage för Sveriges Radio. Det är »bara extremister inom Daesh eller muslimska brödraskapet har den inställningen till kvinnor«, förklarar en annan.

Och så blev en hälsning ett bevis för att du är islamist.

Att behandla män och kvinnor lika borde vara en självklarhet för politiker och privatpersoner, oavsett religiös åskådning. Men kritiken mot Yasri Khan har tagit en obehaglig vändning.

För en del kritiker handlar det inte om Khans särbehandlande av kvinnor och män i sitt val av hälsning. I stället är kritiken riktad mot symboliken i en religiös hälsningsfras. I linje med högerextrem propaganda är ett uteblivet handslag en del i konspirationen om att muslimernas kollektiva mål är att islamisera Europa.

Kritik mot makthavare är en obeveklig grund i det demokratiska samhället, och mycket av den kritik som riktats mot Yasri Khan är befogad. Men när denna kritik går över i att befästa antimuslimska fördomar och konspirationsteorier hamnar debatten i ett farligt läge.