Den nyutkomna forskningsantologin “Lönsamt arbete – familjeansvarets fördelning och konsekvenser” från Delegationen för jämställdhet i arbetslivet, presenterades i dag. Det kom fram ett par högintressanta saker på jämställdhetsfronten. Katarina Boye, som är redaktör för antologin, gjorde en faktaspäckad introduktion av resultaten.

För det första: Hög inkomst och hög utbildning hos både mannen och kvinnan i ett samboförhållande är en förutsättning för att dela lika på föräldraledigheten. När mamman har hög inkomst, tar pappan ut mer ledighet. Medelinkomsttagaren tar ut mest och är hemma mest. Är föräldrarna låginkomsttagare tar mamman ut många dagar under en kort tid, är de höginkomsttagare tar de ut få dagar men under en längre tid. Inkomsten spelar alltså tydligt roll. Förutom att kvinnor går hemma obetalda och halkar efter med sin årsarbetsinkomst, halkar de också efter i arbetslivet.

Särskilt intressant är slutsatsen att män inte förlorar mer lönemässigt än kvinnor på att ta ut föräldraledighet, under förutsättning att ledigheten är lika lång.

För det andra: Äldreomsorgens åtstramningar är ett hot mot jämställdheten. När forskningsområdet “omsorg om anhöriga” presenterades var det nog en del som reagerade yrvaket. 30 procent av den medelålders befolkningen hjälper en äldre, sjuk eller funktionshindrad. Kvinnor hjälper cirka 7 timmar/vecka och män cirka 5 timmar/vecka. 90 000 kvinnor och 50 000 män har gått ner i arbetstid för att kunna bistå med denna hjälp. Hjälpen har ökat i takt med att äldreomsorgen har minskat.

För det tredje: När det gäller RUT och kvinnors förvärvsarbete kan man se att högutbildade och höginkomsttagare är fortfarande överrepresenterade användare av rut-tjänster. Totalt sett utför kvinnor merparten av hushållsarbetet. Det finns en positiv relation mellan antalet köpta timmar hushållstjänster och kvinnors årsarbetsinkomst. Man har helt enkelt mer pengar att avvara till en hushållstjänst och det skapar mer tid till mer arbete. Positivt kan tyckas, men det kan också bidra till en cementerad arbetsdelning i hemmet, eftersom det inte per automatik innebär att männen gör mer. Dessutom är de flesta som utför hushållsnära tjänster kvinnor.

Kvinnors längre frånvaro från arbetslivet samt det obetalda omsorgsarbetet kommer alltid att få konsekvenser. En konkret åtgärd för att motverka ojämställdhet är att ha en individualiserad föräldraförsäkring, menade Katarina Boye. Det skulle åtminstone minska risken att arbetsgivare behandlar kvinnor och män olika.

I panelsamtalet efter rapportredovisningen menade såväl LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, Anna Thoursie, chefsekonom hos Ledarna och Margareta Winberg (S) att föräldraförsäkringen är en nyckelfråga om mycket annat ska kunna lösas. Ingela Gardner Sundström, ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation betonade vikten att få bort deltider

Margareta Winbergs förklaring till att frågan om individuell föräldraförsäkring stått stilla (sedan 1999 enligt henne), är att frågan bara diskuteras. Det skapas opinion, diskuteras och väntas. Och så igen och igen. Istället skulle politiken kunna gå före. Klubba beslut och låta opinionen komma efter.

En röd tråd i rapportens slutsatser verkar vara att strävan efter jämställdhet och synen på föräldraskap och familjeansvar som ett gemensamt projekt går sida vid sida med en traditionell syn på manligt och kvinnligt. Kvinnans ledighet och omsorgsinsats antas vara självklar, medan mannens är förhandlingsbar.

Vi har kommit en bra bit på jämställdhetsvägen, men det är mycket normarbete kvar.