Foto: Stina Nyhlén

Vi lever i ett konkurrenssamhälle; vem får högst betyg i skolan, vem kommer in på de bästa gymnasierna och universiteten, vem får jobb, vem klättrar, vem får en bostad, vem vinner, vem förlorar? I en tävling finns alltid rädslan närvarande.

I en tävling ligger ilskan bara ett litet steg bort. Om trygghetssystemen urholkas mitt när tävlingen pågår – om du vet att du kan förlora och att det inte är säkert att någon håller i dig om du faller – blir rädslan större och steget till ilskan kortare.

Rädsla och vrede kan gå i olika riktningar. Känslorna kan riktas inåt, mot det egna jaget, och vändas till skam. De kan riktas mot dem som är steget bakom; någon som inte fanns här i konkurrensen tidigare hotar mig. De kan riktas uppåt, mot dem som redan hade vunnit så mycket och som nu vinner ännu mer.

I en sådan situation måste ett socialdemokratiskt parti kunna konsten att navigera. Även om SAP är ett parti som numera bejakar konkurrens som livsprincip – och det måste man göra om man stöder kapitalism som samhällssystem – kan man fortfarande kanalisera rädsla och vrede åt olika håll.

Sossar, säg inte att det är den enskildes fel om hen hamnar i ”utanförskap”! Sossar, gå inte med på att skikta arbetarklassen i ”infödda” och ”invandrade”! Rikta vreden uppåt i samhällspyramiden! Sluta krama entreprenörsandan! Kom ihåg att arbete är grunden för allt vi behöver.

Denna artikel är en del av reportaget “Vägval S” i Magasinet Arena. För att läsa fler texter på temat, klicka härGillar du det du läser? Prenumerera på Magasinet Arena här.