Hållbarhetsomställning är ett socioekonomiskt megaprojekt som ännu bara påbörjats. I takt med att den ”lågt hängande frukten” skördas blir uppgiften att minska växthusgasutsläppen så att vi håller oss under 1,5 graders temperaturhöjning alltmer komplex. Det gäller att jobba konkret med enskilda sektorer.

Ta transportsektorn – den största utsläppssektorn i Sverige, även exkluderat de internationella transporterna. Regeringens förslag till flygskatt är mycket bra. Ett genomgripande mobilitetspolitiskt omställningsprogram vore ännu bättre. Ett sådant måste tackla både de stora ineffektiviteterna i dagens resande och bristen på lämplig infrastruktur (och incitament) för mer hållbara transporter. Exempelvis har en europeisk bil vanligtvis 5 sittplatser, av vilka 1,5 används. En genomsnittlig bil står parkerad 92 procent av tiden; 3 procent av tiden används för att hitta parkeringsplats; 5 procent av tiden används för faktiskt resande. Alltså, allt som kan bidra till en effektivisering av bilanvändningen – från digitalisering och (delvis) självkörande bilar till car-sharing och samåkning – är bra.

För det andra måste de bilar som används drivas mer hållbart – på el eller biodrivmedel. Norge, med sina höga skatter på fossilbränsledrivna personbilar och välutbyggd laddningsinfrastruktur har världens högsta andel elbilar i fordonsflottan (en procent). Även Storbritannien och Tyskland satsar på eltrafikutbyggnad med forskningsanslag, partssamarbeten och offentliga investeringar i elproduktion, -nät och laddstolpar. Det finns enorma industriella möjligheter lurande i elmobiliteten, inte minst i ny batteriteknik och materialkomposition.

För det tredje måste kollektivåkandet och trafiken på räls öka, gärna som ersättning för korta flygresor och regionala bilresor. Det innebär mer buss och pendeltåg i storstadsregioner och utbyggd kapacitet i järnvägsnätet. Pris, restid, tillförlitlighet och kvalitet i kollektivtrafiken måste förbättras för att det ska bli ett mer attraktivt transportsätt.

Sverige måste skruva upp takten. Socialdemokratin måste göra hållbarhetsarbetet till sitt signum för detta sekel. På reformistens sätt: sektor för sektor, målmedvetet, konkret och visionärt på samma gång. Socialdemokratin var rörelsen som en gång byggde landet. Det finns ingen viktigare uppgift än den att bygga om landet så att det står pall för framtidens nycker.

Denna artikel är en del av reportaget “Vägval S” i Magasinet Arena. För att läsa fler texter på temat, klicka härGillar du det du läser? Prenumerera på Magasinet Arena här.