Nya a-kasseregler och en arbetsmarknad med korta visstidsanställningar drabbar unga extra hårt. 

Bara en knapp femtedel av arbetslösa under 30 år har rätt till a-kassa. 80 procent av Sveriges unga arbetslösa måste alltså leva på sparpengar, eller vända sig till sig till närstående eller försörjningsstöd för försörjning.

De nya a-kassereglerna har slagit hårt gentemot den unga generationen. Dels handlar det om något så enkelt som att studerandevillkoret har tagits bort. Den som blir arbetslös efter studier, gymnasium, yrkeshögskola eller högskola har inte rätt till arbetslöshetsförsäkring.

Men det rör sig även om kvalifikationsreglerna. A-kassan har två villkor som ska uppfyllas för att du ska få rätt till pengar – medlemsvillkoret och arbetsvillkoret. Medlemsvillkoret innebär att du måste vara medlem i en a-kassa i minst 12 månader. Arbetsvillkoret innebär att du måste ha arbetat sex månader eller mer med minst 80 timmar arbete per månad de senaste tolv månaderna.

Det säger sig självt att en nyinträdd på arbetsmarknaden som får en anställning på tre månader inte ser skäl nog att gå med i a-kassan. Om hen ens vet att det finns en arbetslöshetsförsäkring.

Bristerna i a-kassan belyser de strukturella problemen på vår arbetsmarknad. Unga jobbar i korta anställningar med låg sysselsättningsgrad. Dessutom kanske de byter bransch för varje anställning, vilket gör det svårt att tillhöra rätt a-kassa. Differentieringen av a-kasseavgifterna gjorde det dessutom omöjligt dyrt för unga med osäkra anställningar att vara med i en arbetslöshetsförsäkring.

A-kassan är inget bidrag, oavsett vad Reinfeldt säger. Det är en försäkring med alldeles för stränga försäkringsvillkor. En försäkring som exkluderar mer än 260 000 av våra mest utsatta arbetslösa.

Det måste bli enklare för unga att kvalificera sig till a-kassan. Men framförallt måste vi se en förändrad arbetsmarknad där tillsvidareanställningar på heltid är norm.

A-kassans bristande försäkringsmässighet för unga är en spegling av en havererad arbetsmarknad.