Dagens Arena

Katrine Kielos



Skicka e-brev till Katrine Kielos
Alla texter
Arkiv 2008
› Visa senaste 10
december (3 st)
november (6 st)
oktober (6 st)
september (8 st)
augusti (3 st)
juli (4 st)
juni (8 st)
maj (7 st)
april (7 st)
mars (5 st)
februari (4 st)
januari (5 st)
Arkiv 2007
december (5 st)
november (4 st)

Varför är det lättare att andas i internationell debatt?

Dagens Arena    | KRÖNIKA | Publicerad 2008-04-14   9 kommentarer

Mot bakgrund av en en möjlig recession i USA och vad Peter Mandelsohn kallade för " det otrevliga spektaklet när några i samhället tjänar stort på att misslyckas medan andra inte längre kan betala för husen de bor i" träffades socialdemokratiska ledare förra helgen i London.

Gordon Brown bjöd in till Progressive Governance Conference 2008 för att diskutera hur globaliseringen kan reformeras till att gynna fler än de redan priviligerade:

Hur rustar vi människor för att leva i allt snabbare ekonomiskt förändring? Hur reformerar vi våra utbildningssystem? Hur utjämnar vi skillnaderna mellan den urbana klass av människor som idag gynnas av globaliseringen och de som lämnas efter, främst på landsbygden? Vilka av våra gamla politiska verktyg behöver vi damma av?

Det är oerhört befriande att i efterhand titta på seminarierna på webben. Fånigt nog främst för att kontrasten mot svensk debatt blir så stor. Hos oss råder ju den nymoderata diskursen: Alla samhällsproblem, vad det än må vara, är för det första Mona Sahlins fel och kan för det andra lösas genom att öka skillnaderna mellan de som har ett arbete och de som inte har det. De flesta inser naturligtvis att problemformuleringen är oärlig, men när man ser Gordon Brown och Kevin Rudd resonera om globaliseringens utmaningar slås man framförallt av hur småttig och inskränkt den är.  

Synen på att politiken ska vara aktiv när människor är passiva är mer förlegad än någonsin. Vi går i allt mindre grad genom livet i samma förutsägbara steg. Dagens ekonomi kräver en politik som är konstant aktiv eftersom den måste förse människor med förmåga att navigera den flexibla världen. Vill vi utvecklas genom globaliseringen och inte trots densamma kan det inte ske genom avregleringar och minskad trygghet utan genom snabb omställning och flexibilitet.

Vi behöver ett nytt kunskapslyft. Vi behöver en stärkt trygghet, inte bara i anställningen, baserad på ekonomisk trygghet när man förlorar jobbet, men ännu större insatser för att omskola de som behöver byta jobb. Företagen behöver ökad flexibilitet och minskade risker. De anställda behöver ökad trygghet i omställningen och mer utbildning för att klara sin egen konkurrenskraft. Behovet av en ny svensk modell av den här typen har lyfts exempelvis av Roger Mörtvik och Pär Nuder. Nuder pratade tidigare i våras om vad han ser som ett helt nytt politikområde för svensk socialdemokrati.

Vad som ständigt fascinerar är att man bara behöver kika med ena ögat på internationell debatt för att inse det som SAP i Sverige har så svårt att kommunicera just nu: att socialdemokratin trots alla sin fel och brister faktiskt är framtiden. Vårt dåliga reformistiska självförtroende är faktiskt en gåta. I valrörelsen 206 var vi stolta och ganska mätta, nu är vi skygga och ganska tysta.

Det talas ofta om att socialdemokraterna måste brotta ner den hästsvansade finansministerns siffror för att åter uppfattas som moderna och få förtroende att förnya Sverige 2010. Frågan är om den hästsvansade finansministerns siffror egentligen är värda besväret.

Tricket kanske snarast ligger i att lyfta blicken. Vilket förstås är svårare.

Permalänk:
Prenumerera på Dagens Arena
Få Dagens Arenas ledare till din e-postadress
Din e-post:
Annons