Klas Gustafsson
Klas Gustafsson

Har sociala medier skapat en virtuell mångfald av inskränkta byar? Det undrar Klas Gustafsson efter ett antal händelser där sexuella trakasserier och övergrepp har försvarats av »de egna«.

I somras lärde vi oss hur Moderaternas rättspolitiske talesperson reagerar när han sett braskande rubriker om en partivän som blottat sig och skrikit sexistiska okvädningsord till kvinnor. Tobias Tobés första reaktion var att på vännens facebook-sida skriva: ”Alla kan göra fel. Ta hand om dig.”

Hösten kom och Sverigedemokraternas riksdagsledamot Hanna Wigh lämnade sitt parti med anklagelser om sexuella trakasserier från en kollega. Partiledningen hade tittat bort. Högst förutsägbart så valde SD:s nätkrigare ledningens sida

Kvällarna blir mörkare och vi läser om en konfirmationsledare i Söderköping som i veckan dömdes för att ha sexuellt ofredat en minderårig flicka.

I polisförhör har flickans mamma uttryckt besvikelse över hur kyrkan slätat över det inträffade.

Den dömde gärningsmannen är en asylsökande från Afghanistan, som i offentliga sammanhang företrätt ensamkommande, senast på Vänsterpartiets nationella konferens för bara några veckor sedan.

Varför är det viktigt att nämna gärningsmannen bakgrund? Jo, därför att den varit viktig för hur människor reagerat på brottet. Precis som en Moderats eller Sverigedemokrats partitillhörighet har fått avgöra hur sympatierna mellan gärningsman och offer fördelats i olika politiska läger.

När det gäller konfirmationsledaren står vi med en förkunnad dom. Timmarna efter domen publicerade gärningsmannen ett försvarstal på sin facebook-sida. Han kverulerade om att han blivit utsatt för något slags konspiration och tyckte synd om sig själv.

Mer behövdes inte för att han skulle översköljas med sympatiyttringar. Kommentarerna (där majoriteten var skrivna av kvinnor med typiskt svenska efternamn) var fyllda av medlidande och uppskattande kommentarer om att »vi tror dig« och »ta hand om dig«.

Det handlade om kvinnor med utbildning och kvalificerade jobb. De hade ett brinnande engagemang i asylfrågor, men deras solidariska principer hindrade dem inte från att kvälja dom*, det vill säga avfärda en dom de aldrig läst för att skuldbelägga en minderårig flicka som utsatts för en sexuell kränkning.

Till slut blir lagmoralen så perverterad att det liksom bara i förbifarten går att bortse från att en ung flicka utsatts för ett sexuellt övergrepp på ett kyrkligt arrangemang.

Många minns säkert Bjästafallet. En yngling i det ångermanländska samhället Bjästa dömdes för våldtäkt på två flickor, men där skola och kyrka efteråt tog gärningsmannens parti.

När SVT:s Uppdrag Granskning 2010 uppmärksammade fallet kom debatten att handla om sociala medier och ett samhälle där relationerna mellan människorna var så täta att det blev omöjligt att tänka på någon av »de egna« som en sexualförbrytare.

Kanske har samma sociala medier skapat en virtuell mångfald av inskränkta byar?

I ett polariserat debattklimat delar vi själva in oss i tävlande byalag. Och till slut blir lagmoralen så perverterad att det liksom bara i förbifarten går att bortse från att en ung flicka utsatts för ett sexuellt övergrepp på ett kyrkligt arrangemang. I så fall kan vi inte längre flytta allt ansvar till en yttre fiende i en virtuell politisk grannsocken.

En sak till: I Gamla testamentets apokryfer berättas det om Susanna och vikten av att sexualbrott få en rättslig prövning. Nästa gång det hålls konfirmationsförhör i Söderköping så får kyrkoherden visa sina konfirmander att hen lärt sig den berättelsen.

Klas Gustafsson är sociolog och författare.

* När det gäller uttrycket så är det en juridisk term som ska läsas ihop »kvälja dom», och det betyder att man inte godtar en juridisk dom.