LEDARE Slutkommunikén från EU-toppmötet är politik när den är som sämst. Sliriga formuleringar som ska täcka över gigantiska meningsskiljaktigheter och humanistiska nederlag.

Ett spöke går genom Europa – nationalismens spöke. En bild av detta är att EUs toppmöte efter en nattmangling bara kunde enas om ett tunt dokument i migrationsfrågan.

Trots att flyktingvågen bara är en bråkdel idag mot vad den var 2015, har motståndet mot en solidarisk omfördelning accelererat. Nu är det inte bara Ungern, Tjeckien, Polen och Slovakien som säger nejnejnej.

Högernationalistiska regeringar har kommit till makten i Österrike och Italien och bayerska CSU hotar spräcka den tyska regeringen.

Så toppmötet kunde efter 14 timmars förhandlingar bara enas om att uttala att den yttre gränsbevakningen ska öka. Före mötet har det talats om 10 000 ytterligare gränspoliser till det som kallas Frontex, men varifrån de ska rekryteras och hur det ska finansieras vet ingen.

Toppmötet beslutade också att det ska utredas om det går att inrätta vad som på europeiska kallas »landstigningsplattformar«, det vill säga flyktingläger i ett antal nordafrikanska länder, men dessa länder har redan på förhand sagt nej.

28 regeringscheferna kan åka hem och säga, kanske inte »vi vann«, men »det var nog inte så dåligt«.

Eftersom så många medlemsländer vägrar en tvingande solidarisk fördelning av flyktingar, så att inte bara som skett Tyskland och Sverige tar emot de flesta, blev det en nattlig kompromiss att också inrätta »frivilliga« asylcentra i ett antal EU-länder.

Men formuleringarna hur det ska gå till är vaga.

Den franske presidenten Emmanuel Macrons idé om att stärka den svaga sammanhållningen genom en gemensam budget för euro-länderna och större möjligheter till investeringar, verkar inte ha fått något gehör bland de 28 regeringscheferna, där de flesta bara månar om sina egna, inte bryr sig om andra och inget ska få kosta.

Slutkommunikén från toppmötet är politik när den är som sämst. Sliriga formuleringar ska täcka över gigantiska meningsskiljaktigheter och de 28 regeringscheferna kan åka hem och säga, kanske inte »vi vann«, men »det var nog inte så dåligt«.

Angela Merkel talade i den tyska förbundsdagen tidigare i veckan och sa att migrationsfrågan som kan avgöra Europas öde handlar om värderingar. Även om hon inte sa det rakt ut är det lätt att uppfatta henne som att nationalism och rasism är på väg att normaliseras på bekostnad av humanism och anständighet. Hoten finns på nära håll.

Österrike som kommande halvår tar över EUs ordförandeskap vill ha en översyn av asylreglerna, för att kunna säga nej till syrier, iranier och afghaner med hänvisning till att där finns kriminella.

Det låter som Trumps islamofobi när han vill stänga USAs gränser för vissa länder. Denne triumferade när USAs högsta domstol i veckan godkände hans beslut.

Men finns det egentligen några vinnare i nationalismens spår?

Det är svårt att se några vinnare i USA där latinska flyktingbarn gråtande skiljs från sina föräldrar och sätts i stålburar. Det finns inga vinnare i de läger i Libyen som EU medverkat till och där FNs människorättsexperter vittnat om »ofattbara fasor«, slavhandel, våldtäkter och andra övergrepp.

Vinnarna är nog bara de krafter som vill normalisera rasism och förneka mänskliga rättigheter som asylrätten. Bakom de nationalistiska politikerna i sina anständiga kostymer finns en smutsig undervegetation av hat och våld.