Det måste bli ett slut på ”vilda västern” på arbetsmarknaden. Det råder laglöshet och den starkes rätt på en rad olika avtalsområden. Tidigare i år varslade Byggnads om strejk för att få bättre koll på underentreprenörerna och Transport strejkade mot att arbetsgivarna säger upp personal och anställer ny via bemanningsföretag. För tillfället är 1 400 av Kommunals medlemmar i strejk för att bussförarna ska få trygga anställningar och rimliga arbetstider.

I tv kunde vi häromdagen se en bussförare berätta om hur förnedrande det är att han, som jobbat som chaufför i 10-15 år, fick söka sitt eget jobb på nytt och riskerade att bara få en provställning sedan kommunen bytt entreprenör.

Det inslaget var klargörande. Men i övrigt tycks medierna lida av minnesförlust och få minns kaoset när bussbolaget Arriva i vintras skulle börja tillämpa sitt nya avtal i norra Stockholm.

Enligt uppgift vann Arriva avtalet genom att lägga ett 30 procent lägre bud än konkurrenterna. Och det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm ska ha jublat över att få mer trafik till lägre kostnad.

Men hur dum får man vara? Det nya avtalet bäddade för kaos och det blev kaos. Arrivas körschema för chaufförerna var för tight, turer ställdes in och folk kom inte till jobbet.

Österåkers kommun fick hyra in egna bussar för att klara sina invånares trafikbehov.

Striden om busstrafiken i norra Stockholm visar att anständiga arbetstider för busschaufförerna inte enbart är en arbetsmiljöfråga. Lika mycket handlar det om trafikanternas trygghet och trafikens förutsägbarhet. Vill vi medborgare åka med bussar där chauffören i praktiken jobbar 13 timmars arbetsdagar med små möjligheter att ta kisspaus? Vill vi åka med bussar där chauffören sitter bakom ratten och funderar på om han eller hon får ha kvar jobbet om de, som Arrivachaufförerna gjorde, säger ifrån om missförhållanden?

Det slår en pust från förra sekelskiftet från arbetsvillkoren i busstrafiken. Arbetsmiljöombud övervakas och trakasseras och som pricket över i kör Fria moderata studentförbundet (FMSF) strejkbrytarbuss. Högerns gamla klasskampsränder går aldrig ur.

Liberala Expressen manade häromdagen arbetsgivarna att ta ett större ansvar. Vad tidningen ”glömde” var att de orimliga arbetstiderna inom busstrafiken knappast skulle finnas om Christer G Wennerholm och hans socialdemokratiska kollegor i andra landsting gjorde anständiga och genomtänkta upphandlingar.

Det är bakvänt att en facklig organisation som Kommunal ska försöka städa upp efter missförhållanden som folkvalda politiker egentligen borde ställas till svars för.