Eleverna får ta smällen för att den fria dragningsrätten av skattemedel på skolområdet satts före samhällsintresset.

I veckan kom besked om att det danska riskkapitalbolaget Axcel – två veckor före skolavslutning – säljer eller lägger ner friskolekoncernen JB:s 31 gymnasier och grundskolor.

Tusentals elever berörs.

JB:s ledning lovar nu att nya ägare i flera fall ska ta över skolorna. Men om argumentet för att sälja har varit det sviktande elevunderlaget, så kvarstår ju det problemet även med nya huvudmän.

JB-koncernens sönderfall är den senaste i raden av händelser som visar ett friskolesystem med mycket inkompetens, girighet och hänsynslöshet.

Alla har vetat att elevunderlaget i Sverige krymper med 80 000 platser fram till 2016. Ändå har 74 nya friskolor startats de senaste tre åren.

Nu får eleverna ta smällen för att den fria dragningsrätten av skattemedel på skolområdet satts före samhällsintresset. Runt om i Sverige får de unga över en natt veta att deras friskola ska läggas ner därför att den har för få elever.

När eleverna på Karlstads Idrottsgymnasium kom tillbaka efter jullovet fanns en lapp på dörren att ägaren satt skolan i konkurs, trots att han tagit ut 17 miljoner i utdelningar på sina andra skolor. Det saknas alltså inte pengar. Det som brister är det långsiktiga ansvarstagandet.

Chocken med JB-skolornas avveckling kastar grus i alliansens valrörelse. De hade ju hoppats att på torgmöten nästa år kunna ställa frågan: Vilka skolor ska läggas ner, om Socialdemokraterna efter valet skulle driva igenom ett vinstförbud?

Nu har Socialdemokraterna sagt nej till vinstförbud, men rader av skolor kommer att läggas ned ändå, enbart som en följd av en överetablering, som kunnat förutses men som alliansregeringen blundat för.

Valfrihet är ett vackert ord men motfrågan är: frihet för vem? Vad vi ser är en frihet för ägarna att när som helst kunna köra över elever som trott att de tryggt ska kunna slutföra sin skolgång. Och en frihet för vinstintressen att etablera sig, på bekostnad av kommunala skolor vars ekonomi successivt undergrävs, och friheten att sedan hastigt fly fältet.

I Göteborg har friskoleetableringarna gjort 90 lärare övertaliga på de kommunala skolorna. I Studio Ett i P1 i torsdags talades det mycket om den viktiga lärarrollen. Men vad hjälper det om lärarna får bättre betalt och slipper fylla i en del blanketter, om de till slut ändå omplaceras till skolor där de inte vill jobba och får en dubbel arbetsbörda?

Överenskommelsen över blockgränsen i friskolekommittén kom minst tre år för sent. Men den är ändå ett exempel på klassisk socialdemokratisk vilja att ta ansvar. Fast blir inte priset för högt, om partiet görs medansvarigt för den kollaps den svenska skolan genomgår som främst bär Jan Björklunds signatur?

Det behöver inte bli så.

Socialdemokraterna förbehåller sig rätten att stärka det kommunala inflytandet över friskoleetableringarna och med Miljöpartiet hitta hårdare skrivningar om vinsterna, om det kommer att behövas. Och det är inte svårt att se att det gör.