Han hade planerat sitt maktövertagande mycket noga. Han krävde fria händer och remakade partiet på tio dagar. Men Sebastian Kurz fall kommer kanske förr än vi anar.

Österrikes blivande förbundskansler ser ut att blir Sebastian Kurz, ledare för det österrikiska folkpartiet som fick 31,6 % och blev största parti i valet i söndags. Sebastian Kurz är bara 31 år gammal, men han är inte ny i politiken.

Han har suttit i Österrikes regering i sju år, först som statssekreterare för integrationsfrågor och sedan, från 2013 och framåt, som utrikesminister. Och han hade planerat sitt maktövertagande mycket länge.

Det österrikiska folkpartiet ÖVP liknar det svenska Centerpartiet och de tyska CDU: det är folkrörelsepartier med aktiva lokalföreningar och mäktiga kommunalpampar. Det är partier där det kan storma rejält på stämmorna, och i det federala Österrike har de regionala partiordförandena stor tyngd.

För att acceptera att ta över som partiledare krävde Sebastian Kurz all makt, och fria händer. Tidningen Falter har avslöjat att han hade ett minutiöst noga förberett maktövertagande i rockärmen. (Beskrivet på engelska i internationella utgåvan av Der Spiegel). På tio dagar ändrade han partiets färg från svart till turkost, lanserade en ny logga, bytte ut partistyrelsen och la fram en ny politisk riktning. I valet bad han väljarna att rösta inte på ÖVP utan på »Team Kurz«.

Inom politiken finns det gott om exempel på snabba vändningar.

Norska Arbeiderpartiets populäre Jonas Gahr Støre föll på mållinjen en vecka innan valet, när det avslöjades att han placerat sin privata förmögenhet i hedgefond. De tyska socialdemokraternas Martin Schulz, som av lyriska partimedlemmar fick smeknamnet »Sankt Martin« när han blev vald ett halvår innan valet, gav ett lättstött och omoget intryck under valrörelsen.

På valdagen gjorde hans parti sitt sämsta resultat någonsin. Österrikiska SPÖ fick uppleva »Kern-effekten« när de valde dynamiske och innovativa Christian Kern till partiledare för drygt ett år sedan. Den effekten gick upp i rök i när socialdemokraternas smutskastningskampanj mot huvudmotståndaren Sebastian Kurz rullades upp i somras. Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Ingen vet hur länge Sebastian Kurz’ popularitet varar. Hans fall kanske kommer tidigare än vi anar. Problemet är att han kan hinna ändra spelplanen innan dess.

En del av hans framgång har handlat om att vända kappan efter de rådande främlingsfientliga vindarna.

Sebastian Kurz blir ofta jämförd med Frankrikes Emmanuel Macron. De är båda unga och framgångsrika, men politiskt kunde de knappast vara mer olika. Medan Macron profilerat sig på sitt motstånd mot rättsövergrepp i jakten på terrorister och gick till val på en pro-europeisk politik, handlade Sebastian Kurz valprogram om att stänga EU:s gränser och bekämpa »islamiseringen«.

En del av hans framgång har handlat om att vända kappan efter de rådande främlingsfientliga vindarna. Han pekar ut syndabockar, men erbjuder inga verkliga lösningar.

Genom att hetsa mot muslimer, göra gränsskydd till den viktigaste trygghetsfrågan, och hävda att det går att finansiera stora skattesänkningar med ett stopp på »invandringen i socialsystemen« kommer Sebastian Kurz att få de snåla vindarna att blåsa kraftigare.

En draksådd som han, eller hans efterträdare, får skörda i nästa val.