Attentaten i Köpenhamn i helgen reser ett antal viktiga frågor, som handlar om demokratins framtid.
Det viktigaste är nu att inte medborgare och myndigheter grips av panik. Säger vi att vi vill bevara det öppna samhället, kan vi inte acceptera att nya murar nu kommer att resas mellan olika befolkningsgrupper.
De murarna finns ju redan, i den hatflod mot muslimer och judar som dagligen väller fram på internet och som försvaras med principen om yttrandefriheten. Det borde vara självklart att yttrandefriheten bara gäller dem som framträder med namn, inte de anonyma fegisarna.
Problemet med internet är att många högljutt kränker andra, för att få så många klick som möjligt, men att dialogen uteblir. Ska vi förebygga nya våldshandlingar är det viktigt att det skapas forum för verklig dialog. Alla demokrater måste nu ge järnet för att vi ska kunna bevara vår rätt att få vara olika.
Det vilar också stora faror i att attentaten i Köpenhamn öppnar för ett ännu mer omfattande och planlöst övervakningssamhälle än det vi har i dag. EU:s utrikesrepresentant Federica Mogherini sa ju efter morden i Paris att vi måste ”ta till vara den möjlighet” som skapas för att driva igenom tuffare lagar än vad som dittills varit möjligt.
Idén att alla flygresenärer i Europa ska hamna i ett register låter rätt harmlöst, men varför ska uppgifter om alla, inklusive kreditkortsnummer – även utan misstanke om brott – lagras? Vi kan komma att invaggas i falsk säkerhet samtidigt som polisen riskerar att drunkna i mängden av personuppgifter. De flesta av de senaste årens förövare av stora terroristdåd fanns noterade av myndigheterna, men nålen gick inte att hitta i höstacken.
De är viktigt att vi också lyfter fram hur omfattande och inskränkande hoten mot yttrandefriheten är. I Storbritannien fick The Guardian förstöra hårddisken med Snowdens avslöjanden om NSA. Den nya chefen för den brittiska säkerhetstjänsten vill kunna censurera internet.
Jättehöga bötesstraff väntar de spanjorer som protesterar på gatorna mot nedskärningarna. I Saudiarabien – som den svenska regeringen gullar med – ska en ung man piskas till döds för att ha skämtat om islam. Frankrike har infört förbud mot ”glorifierande eller urskuldande av terrorism”, vilket låter snarlikt George Orwells ”tankebrott” från romanen 1984.
Det är lätt hänt att vi i det stämningsläge som råder efter dåden i Paris och Köpenhamn vill ha stabilitet till varje pris. Men själva ordet stabilitet borde få varningsklockorna att ringa. Var det inte med det ordet som Göran Persson på sin tid slätade över diktaturen i Kina?
Och det är stabiliteten som kräver att vi alla utan att klaga ska låta oss övervakas av NSA eller vad massövervakarna än heter. Men var hamnar vi då? Blir det ett antal små steg som vi tar utan att inse att det leder till tyranniet?
Det finns en fara i att bejaka stabiliteten, att föredra en trygg likriktning framför den organiserade osäkerhet som är demokratins kärna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
