Vi på väg att skapa en betydande ny underklass. Trots det lyser klassbegreppet med sin frånvaro.

Vad vilja socialdemokraterna? Denna klassiska fråga har fått några svar i början av valåret 2018.
För fjorton dagar sedan uteslöt inte statsminister Stefan Löfven att man ska kunna sätta in militär mot gängkriminella. Häromdagen visade socialminister Annika Strandhäll handlingskraft … genom att förbjuda rökning på uteserveringar.

I veckan presenterades socialdemokraternas valstrategi. Man tänker i valrörelsen tala om hårdare tag mot brottslighet och bättre välfärd, men oklart vad som ska bli bättre.

Trots att Löfven i sitt tal på LO:s valupptakt häromdagen talade kritiskt om “fåtalets ekonomiska makt” är det fortfarande en rätt vilsen socialdemokrati vi ser, som inte tydligt kan berätta vilken sorts samhälle man vill ha.

Antagligen därför att en del av oss omedvetet låtit oss fångas in av liberala teser om att klassamhället inte finns.

Kan vi ha ett land där sjuka nekas sjukskrivning med hänvisning till att de borde klara enklare jobb som inte finns? Hur många ska dö i de växande sjukvårdsköerna, när konsulter inkasserar miljoner utan att skriva räkningar på vad de gjort? Är det acceptabelt att duktiga kvinnor stupar i den underbemannande äldrevården? Ska privata skolkoncerner kunna flytta skattebetalarnas pengar utomlands?

Det saknas inte problem i det svenska samhället. Och de har som LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson påpekat en gemensam nämnare – välfärden är allt mer ojämlik.

LO vill lappa på med ett antal miljarder. Men det löser nog inte att vi lever i ett klassamhälle.

Så varför nämner vi inte ens ordet klass?

Antagligen därför att en del av oss omedvetet låtit oss fångas in av liberala teser om att klassamhället inte finns, för vi är ju alla konsumenter och inte längre medborgare.

Därför är tankesmedjan Katalys satsning under våren på en föreläsningsserie och en bred kartläggning av just begreppet klass så välkommen.

Upptaktsmötet i måndags var lovande. Den jättelika Z-salen i ABF-huset i Stockholm var fullsatt, med en rejäl kö utanför. En bild av att många människor idag längtar efter att få tala klartext om väsentligheter, inte rökförbud.

Alla ser att vänster-höger-dimensionen finns där under ytan i massor av frågor. Men det döljs att somliga hellre vill göra politik av identitetsfrågor, typ kön och sexuell läggning, istället för klass.

Det finns också ett liberalt försök att återerövra makten över dagordningen, genom att säga att huvudkonflikten inte längre är vänster-höger, utan vad man kallar GAL-TAN, liberala värden mot auktoritära.

Det är klart att det också är en konfliktlinje. Men talar man klass med folk som hamnat i auktoritära eller nationalistiska attityder kan de kanske börja se alla orättvisor och klyftor som uppstått i spåren av marknadens härjningar. Eller håller på att uppstå just nu.

För i Britt-Marie Matssons tredje program i TV-serien om den svenska välfärden återkom hon flera gånger till vad som ska hända med var tredje elev som går ut grundskolan med så små kunskaper att de inte har behörighet att fortsätta till gymnasiet.

Det krävs inte mycket empati för att inse att vi här är på väg att skapa en betydande ny underklass. Liberaler har nog inte lösningar på detta. Har socialdemokratin det?