Monika Arvidsson utredningschef Tankesmedjan Tiden.

Ojämlikhet är en naturkraft, jämlikhet en drivkraft. Även i Sverige ser vi oroande tendenser. Nu vet vi tillräckligt om vad som behöver göras för att stoppa en välfärdsstat på glid, skriver Monika Arvidsson utredningschef på Tankesmedjan Tiden.

OECD beräknar att senare decenniers ökade inkomstspridning har kostat Sverige mellan 6-7 procent i BNP. En aktuell analys från SCB visar att de kraftigt ökade kapitalinkomsterna för Sveriges hushåll är den främsta anledningen till de ökade inkomstskillnaderna. Nästan 90 procent av kapitalinkomsterna 2015 gick till den tiondel av befolkningen som hade högst inkomst.

Livet rustar oss med olika sociala och ekonomiska förutsättningar. Socioekonomisk bakgrund, laggivna rättigheter, utbildning och typ av jobb, är några saker som påverkar individens livskvalitet. Låg inkomst innebär ofta en negativ inverkan på hälsa, levnadslängd, utbildningsresultat, arbetsmiljö och samhällsengagemang. Ökad inkomstspridning och relativ fattigdom är därför en varningssignal om en effektiv välfärdsstat på glid.

Även i ett av världen mest jämlika länder finns orosmoln, visar en ny rapport som Tankesmedjan Tiden presenterar idag, Livets lott – Om förutbestämda öden och politik för jämlikhet. Några slutsatser ur den är:

  • Välfärdsstatens innehåll och legitimitet har under många år naggats i kanten via urholkade offentliga tjänster och försäkringar. Legitimitet och betalningsvilja skadas då det offentliga drar tillbaka sina åtaganden och vi ser en drift mot alltfler privata försäkringslösningar för dem som har råd.
  • Skattestress via internationalisering och politiskt tryck för minskat skatteuttag hindrar stater att finansiera nödvändig och produktiv välfärd. Till det kommer system som gynnar kapital före arbete, vilket leder till ineffektivitet och orättvisa.
  • Arbetsmarknadens villkor är grundläggande för jämlika livschanser. En alltmer polariserad arbetsmarknad där vissa har svårt att försörja sig och har ohälsosamma och otrygga anställningar är därför ett stort problem.
  • Styrkan i den partsmodell som i decennier har gynnat svensk ekonomi och välstånd vilar på samarbetsvilja och engagemang. Särskilt från arbetsgivarhåll behövs tydlighet i att man är beredd att vårda modellen även i en mer globaliserad värld.

Eftersom ojämlikhetens orsaker och effekter är många, finns inga enkla lösningar för att öka jämlikheten. Det krävs ett helt batteri av åtgärder: juridisk och politisk inkludering, ökade livschanser via utbildning, bra arbetsvillkor, reglering av globalt kapital, rättvis handel, omfördelande skattepolitik och en generell välfärdspolitik.

Egentligen är receptet på ökad jämlikhet knappast en överraskning. Det som saknas och främst behövs för förändring är mod att utmana kortsiktiga valcykler och politisk vilja.

Att ge människor jämlika förutsättningar för bra livschanser redan från början är ett val. Om marknaden får sköta sig själv kommer ekonomin förvisso att växa, men vinsterna kommer inte automatiskt tillfalla alla som är med och skapar dem.

Jämlikheten ökar inte genom att ensidigt stimulera entreprenörskap och ge näringslivet förmåner medan arbetstagarna hålls kort.

Man kan alltså inte förvänta sig en långsiktig jämlikhetsökande effekt genom att ensidigt stimulera entreprenörskap och ge näringslivet förmåner samtidigt som arbetstagarna hålls kort. För ojämlikhet är en naturkraft och jämlikhet en drivkraft. Politiska prioriteringar, regleringar och samverkan gör skillnad.

Demokratiska välfärdssamhällen kompenserar den med svagare utgångsläge, så att individen förbättrar sin möjlighet att maximera sina livschanser. En anledning är solidaritet, för ödets lott handlar i stor utsträckning om socialt arv och tur. Men jämlikhet är också rationellt; en jämn inkomstspridning tycks gynna social stabilitet, produktiva miljöer och samhällsengagemang. Jämlika samhällen är mer inkluderande, legitima och toleranta och därför ett effektivt motmedel mot social oro, misstro och radikalisering. Länder med hög jämlikhet vinner också ekonomiskt. BNP-tappet enligt OECD kan vi hämta igen via jämlikhetsskapande välfärdspolitik och till exempel mer kvalitet i utbildningen.

Det handlar både om samhällsekonomi och snällhet mot medmänniskor. Jämlikhet är både nödvändigt och lönsamt.

Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.