Tystnaden kring integrationspolitiken är kompakt. Integrationspolitik i bemärkelsen hur nyanlända invandrare ska etableras i Sverige, hur de ska komma in på arbets- och bostadsmarknaden.

Alla de politiska partierna – utom Centerpartiet – verkar just nu ha abdikerat i frågan. Under politikerveckan i Visby i juli pratade Maud Olofsson varmt om arbetskraftsinvandring. Centerpartiets kongress som är om en månad går under parollen ”Nybyggarlandet Sverige”.

Vid en snabbtitt verkar Centerpartiet ha tagit frågan på allvar. Det finns där en del bra förslag. Som till exempel att det inte är farligt med ”Chinatowns”. Det vill säga att människor från en viss plats, som väljer att bo och leva nära varandra, inte borde ses enbart som ett problem. Ett annat intressant förslag från C är att ansökan om svenskt medborgarskap ska gå att göra efter tre år efter att man har fått sitt permanenta uppehållstillstånd, i stället för som det är nu, efter fem år. Eftersom det är först med medborgarskap som människor får fullständiga demokratiska rättigheter.

Centerpartiet verkar också ha insett allvaret med de demografiska förändringarnas konsekvenser. Den åldrande befolkningen betyder behov av inflyttad arbetskraft.

En annan viktig aspekt är att Centern försvarar invandring i en tid då främlingsfientlighet och invandringsmotstånd har flyttat in i riksdagen.

I tisdags kom Arbetsförmedlingen med en rapport om de nyanländas etablering. Sedan december 2010 är det Arbetsförmedlingen som ansvarar för nyanlända invandrare. I rapporten framkommer det tydligt att behovet av helhetslösningar är avgörande. Där jobben finns – i storstäderna – finns det inte bostäder och barnomsorg. I glesbygdskommuner med stor utflyttning saknas strukturer för att ta emot de nyanlända.

Problemet med att vänstern ger walk-over till Centern är partiets nyliberala agenda i fråga om arbetsmarknaden. Centern har angripit ingångslönerna och har öppnat för lönedumpning. Att partiet vill korta ner handläggningstiden för arbetstillstånd kan låta sympatiskt – men konsekvensen blir ännu mindre kontroll av arbetsgivaren. Vilket helt lämnar fältet öppet för exploatering av invandrad arbetskraft.

Problemet är alltså att den arbetskraft Sverige behöver finns här, men får inte chansen att arbeta. Ett effektivt valideringssystem av utländsk utbildning är avgörande, likaså individanpassad svenskundervisning. Men en viktig förutsättning för arbete är välfärden. Fler hyresrätter och utbyggd barnomsorg är avgörande för dem som vill ut på arbetsmarknaden. Och framför allt att se den positiva potential invandring utgör.