Jenny Aakula och Hanna Öhman. Foto: Privat.

Bemötandet av kvinnor med förlossningsskador inom vården handlar inte om bristande kunskap. Det är en fråga om attityder, skriver Jenny Aakula och Hanna Öhman från nätverket Våga vägra förlossningsskador.

Vi måste börja prata om attityder i svensk sjukvård.

I Sverige har du rätt till vård även om skadan är självförvållad, såväl vid idrottsskador som olyckor på fyllan ger dig samma rätt till vård som en trafikolycka. Vid självförvållade skador är det ingen som lägger skulden på individen.

Annorlunda låter det då det gäller graviditets-och förlossningsåkommor, för då har kvinnan tydligen valt det själv. Det framgår med smärtsam tydlighet då kvinnor vänder sig till vården med sina problem efter graviditet och förlossning.

Vården verkar tro att en kvinna som föder barn väljer att spricka i hela underlivet i en total sfinkterruptur, drabbas av urin- eller analinkontinens eller kroniska bäckenbesvär. Men vem väljer kroniskt inflammerad rygg, kronisk förstoppning och hemorrojder?

En orolig, nybliven mamma som uppsöker läkare tolv veckor efter en svår förlossning, som klagar på omänsklig ryggvärk och ett buktande, sönderslitet underliv och bukdelning bemöts inte sällan av en »skylld-dig-själv-attityd« från vården. En av oss drabbades av en total sfinkterruptur och lappades ihop fel i förlossningsrummet. Problemen efteråt skylldes till en början på hemorrojder. 22 operationer och 4,5 år senare är skadan fortfarande inte åtgärdad. Kvinnor som inte spricker under förlossningen får däremot höra att de är duktiga.

Det här är bara några av en lavin av berättelser vi – Våga vägra förlossningsskador – får från kvinnor runtom i Sverige. De vittnar alla om samma sak – bemötandet av förlossningsskador i vården är bedrövlig.

Bemötandet av förlossningsskador handlar inte om okunskap – det handlar om attityder. Det finns en vanföreställning om att en »riktig kvinna« inte går sönder av att föda barn.

Det är attityder som försenar och utesluter vård, och det kostar pengar. Inspektionen för vård och omsorg och LÖF – Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag betalar ut stora skadeståndsbelopp varje år eftersom kvinnor inte får den vård efter en förlossning de har rätt till. Det är pengar som hade kunnat sparas om förlossningsskador tagits på allvar.

En förlossning kommer aldrig att bli helt riskfri. Vi måste därför våga prata om förlossningsskadorna, om kostnaden för individen och samhället. Nyblivna föräldrar ska inte behöva slåss mot vården för att få rätt hjälp.

I stället för att skuldbelägga kvinnor för skadorna vi drabbas av vid en förlossning, är det dags för vården att ändra attityden.

Jenny Aakula, nätverket Våga vägra förlossningsskador
Hanna Öhman, nätverket Våga vägra förlossningsskador