Någonstans måste sanningens minut komma för de borgerliga. Kan de tiga sig igenom valrörelsen, om många av deras väljare är bekymrade över välfärdsprofitörernas framfart?

Nu börjar striden inför valet om vinster i välfärden. Detta sedan regeringen och vänsterpartiet i fredags lade sitt omtalade förslag om vinsttak för privata skolor, äldreomsorg och assistansbolag.

Välfärdsprofitörena ligger i startgroparna med en smutsig kampanj med stora överdrifter.

Deras chefer kommer att vittna om att de inte fyller sina fickor med någon annans pengar, trots att vi alla ser hur miljarder av skattebetalarnas pengar delas ut till ägarna.

Skrämskott om att de privata bolagen kommer att kollapsa med ett vinsttak på 7 procent stämmer knappast.

Det finns marginaler, eftersom vi ovanför ett sådant tänkt tak hittar sammanlagt 4,7 miljarder i vinster.

Det vore oklokt om de borgerliga partierna i denna situation reducerade sig själva till en doa-doa-kör bakom välfärdsbolagens demagoger, som ju bara styrs av sitt egenintresse.

Tillsammans med alla andra partier har man ett gemensamt ansvar för att på 70-talet ha felbedömt utvecklingen, att kampen för byskolor och pedagogiska alternativ blev strömlinjeformade multinationella koncerner.

Partierna var alla lika okunniga om att detta är marknadsekonomins inneboende logik, liten vill bli större.

Det vore oklokt om de borgerliga partierna i  reducerade sig själva till en doa-doa-kör bakom välfärdsbolagens demagoger.

Till den inneboende logiken hör också riskerna för att kriminalitet ökar, vilket vi sett när det gäller vissa assistansbolag. Eller riskerna för fusk, att lärare pressas av sina arbetsgivares vinstkrav att sätta högre betyg än motiverat.

Någonstans måste sanningens minut komma för de borgerliga. Till exempel att den större mångfald, de bättre kunskaper och billigare drift som de utlovade om friskolorna aldrig infriats, på grund av vinstjakten.

Då kan man sätta ett vinsttak.

Men man skulle också kunna tänka sig att ta itu med vad det är som skapar vinsterna.

  • De stora skolkoncernerna får sina vinster genom lägre lärartäthet än de kommunala.Nog skulle man kunna lagstifta om antalet lärare per elev.
  • På samma sätt inom äldreomsorgen, att lägga fast hur mycket personal som måste finns per åldring.

Då skulle ett antal oseriösa bolag snabbt försvinna och kvaliteten höjas.

Aktiebolag ska enligt lagen ge utdelning till sina aktieägare. Men varför tillåts välfärd drivas som aktiebolag? Tillsammans med den fria etableringsrätten uppmuntrar man ju till snabba klipp.

Riskkapitalbolagens kortsiktighet passar illa ihop med välfärden, som ska vara långsiktig.

När John Bauer-koncernen gick i konkurs hördes Jan Björklund säga att »de flesta riskkapitalbolag är olämpliga som ägare«. Var finns han nu?

Så visst kan de borgerliga säga nej till förslaget om vinsttak, men sedan ducka för debatten.

Men kan man tiga sig igenom valrörelsen, om många av deras väljare är bekymrade över välfärdsprofitörernas framfart? Så vad är de borgerligas alternativ?

För det borde faktiskt vara ett gemensamt ansvar att reda ut alla de problem, som partierna tillsammans över alla blockgränser ställt till med.