Sedan 2007 har över 1 000 personer förlorat sin assistans. Ge assistansen och friheten tillbaka till människor med funktionsnedsättning. Det handlar i grunden om människors lika värde.

Den 22 oktober berättade Emmy Skarp, 23, i ett öppet brev i Aftonbladet, att Haninge kommun beslutat dra in hennes personliga assistans på 44 timmar per vecka. Detta trots att hon har samma funktionshinder som tidigare. Emmy är tyvärr inte ensam, detta händer i hela Sverige.

Sedan 2007 har över 1 000 personer förlorat sin assistans. I Inspektionen för socialförsäkringars (IFS) rapport ”Utfall av beslut om statlig assistansersättning” konstaterar de att till och med 2007 var det en stabil utveckling av assistansersättning, både när det gäller antal mottagare och beviljade timmar per mottagare.

Men 2008 skedde ett trendbrott.  Sedan dess har antalet personer som nybeviljats assistansersättning minskat med drygt en fjärdedel samtidigt som antalet avslag har ökat med nästan 50 procent. Funktionshindersrörelsen larmade riksdagens socialutskott redan 2009 om Försäkringskassans hårdare bedömning och dess konsekvenser för de människor som drabbats.

Försäkringskassans striktare bedömningslinje bekräftades 2009 i en dom i högsta rättsinstans, Regeringsrätten, nu Högsta förvaltningsdomstolen. Domen gör att det blivit betydligt svårare att nå upp till de 20 timmars hjälp för grundläggande behov som krävs för statlig assistans.

De skärpta bedömningarna har lett till att många helt blivit av med sin assistansersättning och utvecklingen går allt snabbare.  För att ändra utvecklingen krävs ett förtydligande av LSS lagstiftningen så att rätten att leva ett självständigt liv, ha ett eget boende, en aktiv fritid, kunna studera, arbeta och vara förälder också då man har en omfattande funktionsnedsättning garanteras.

Det är vi, de politiska partierna, som har frågan i vårt knä.  Det är oacceptabelt att som regering gör skjuta på ett avgörande till efter valet.  Nu är det dags för varje parti att gå från vackra ord och värderingar till att ge klara besked om man är beredd att förtydliga lagstiftningen eller inte. Vänsterpartiet har tagit en tydlig ställning. I riksdagen har vi lyft frågan till omröstning. När vi nu gör det igen hoppas vi slippa vara ensamma att rösta för.

I Haninge har Alliansen med stöd av Miljöpartiet under sju år stegvis försämrat för de som behöver mest stöd av samhället. Fallet ovan är bara ett av många i kommunen och Vänsterpartiet har vid flera tillfällen varnat för konsekvenserna av Alliansens politik. Socialomsorgen är ett prioriterat område för Vänsterpartiet i Haninge och vi har budgeterat cirka 15 miljoner mer än Alliansen till den.

Det handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha och om människors lika värde. Människor med funktionshinder ska kunna leva som alla andra. De skall inte tvingas tillbaka till gruppboenden mot sin vilja, inte tvingas till ett isolerat liv eller beroende av anhöriga och vänner. De skall inte behöva vara rädda att få sitt liv raserat vid tvåårsomprövningen.

Det är inte acceptabelt att ta stora kliv tillbaka då det gäller mänskliga rättigheter. Sverige har skrivit under FN-konventionen där rätt till självbestämmande och rätten att delta i samhället slås fast. Den måste vi leva upp till.  Ge assistansen och friheten tillbaka till människor med funktions- nedsättning.

Eva Olofsson, riksdagsledamot Vänsterpartiet, ledamot i socialutskottet
Nafi Cilgin, gruppledare och kommunfullmäktigeledamot Vänsterpartiet Haninge
Carina Wellton, styrelseledamot Vänstepartiet Haninge