Unga utanför kräver krafttag

Under åtta år med alliansregeringen – ni minns ”minska utanförskapet-regeringen” – ökade alltså andelen ungdomar som står helt utanför.

En ny rapport från LO visar att andelen ungdomar som varken jobbar, pluggar eller gör praktik har ökat sedan 2006. 2012 handlade det om 117 000 ungdomar som kunde klassificeras som NEET, ”Not in Education, Employment, or Training”.

Under åtta år med alliansregeringen – ni minns ”minska utanförskapet-regeringen” – ökade alltså andelen ungdomar som står helt utanför. Hela ökningen är i gruppen 20-24-åringar. Det handlar om ungdomar som har börjat men inte fullföljt gymnasiet.

Numera börjar 99 procent av en årskull gymnasiet, men långtifrån alla får en gymnasieexamen. I början av det här året rapporterade Skolverket att andelen elever som lämnar gymnasieskolan med en fullständig yrkesutbildning är mindre nu än i den gamla gymnasieskolan.

74 procent av dem som påbörjade yrkesförberedande program i den gamla gymnasieskolan hösten 2010 hade fått slutbetyg tre år senare, medan bara 66 procent av dem som började en yrkesutbildning i den nya gymnasieskolan hösten 2011 hade fått gymnasieexamen efter lika lång tid. Detta trots att de yrkesförberedande programmen numera inte ger högskolebehörighet.

Jan Björklund har alltså lyckats med konststycket att göra utbildningen mindre värd, och samtidigt svårare att ta sig igenom. De som faller igenom möts av Komvux överfulla klassrum, och en arbetsmarknad där gymnasiekompetens är själva inträdesbiljetten.

Allianspartiernas förslag på hur fler ungdomar ska få jobb brukar kunna samlas under rubriken ”sänk trösklarna till arbetsmarknaden”. Det ska läsas som ”sänk ungdomarnas löner” och ”gör det lättare att sparka ungdomar”.

Annie Lööf och andra har föreslagit att ingångslönerna borde sänkas med 25 procent. Shadé Jalali har visat att en sådan sänkning skulle skapa en klass av arbetande fattiga – working poor – som jobbar heltid eller mer än heltid och ändå inte kan försörja sig.

Dessutom finns det inte mycket som tyder på att sänkta ingångslöner är ett bra sätt att minska arbetslösheten. ”Hög lägstalön lönar sig”, som Agneta Berge argumenterat i en utmärkt forskningsöversikt.

Behöver vi göra det lättare att sparka ungdomar? Häromdagen gjorde jag en anställningsintervju med en person som haft 17 anställningar i sitt 25-åriga liv. Problemet är inte att det är för svårt att sparka ungdomar, utan att så många får ofasta jobb och det skitliv som blir konsekvensen av att inte kunna få ett hyreskontrakt, inte kunna planera sin tid eller bilda familj.

Jobba några år och sedan läsa in gymnasiet på kvällarna, det alternativet finns inte längre. Om inget radikalt görs kommer andelen NEET-ungdomar fortsätta att öka. Att se till att alla ungdomar får en gymnasieutbildning är en bra början.