Abortmotståndare vinner mark i flera europeiska länder. Att underskatta dessa konservativa vibrationer är ödesdigert, skriver Per Wirtén.

Rätten till abort har alltid varit en närvarande stridsfråga i Europa. Men förra året verkade debatten ändra karaktär. Motståndarna har fått medvind. En ny aggressiv konservatism märks på område efter område.

Några dagar före jul presenterade Mariano Rajoys konservativa regering en spansk förbudslag mot aborter. Det är bara tre år sedan Socialistpartiet, som ett led i en rad emancipatoriska reformer, gav kvinnor rätt att själva bestämma över sin graviditet. Nu ska friheten avskaffas. Det är en återgång till mörkret.

Men trots att de konservativa har majoritet i det spanska parlamentet är det fortfarande osäkert om lagen går igenom. Oppositionen ser stark ut bland läkare och hos allmänheten. Några högerpolitiker verkar osäkra.

Om abort återigen förbjuds i Spanien är det en politisk jordbävning med möjliga konsekvenser över hela Europa. Segern är enorm för den katolska högern. Alla vet att aborterna knappast minskar. De med pengar kommer att åka till grannländerna, ungefär som irländare och polacker redan gör. De utan pengar tvingas välja livsfarliga illegala lösningar. De enda vinnarna är profitörerna, döden och kyrkans kärlekshycklare.

I Litauen har ett liknande lagförslag väntat på beslut sedan i somras då det presenterades av landets socialdemokratiskt ledda koalitionsregering. Ett möjligt hinder är att landets kvinnliga president, som måste skriva under en sådan förändring, markerat sitt ogillande.

I Sverige har riksdagens enda abortfientliga parti SD nu nära tio procent i opinionsmätningarna. Och i julhelgen bildades ett kristet sektparti som ett tecken i tiden. Kristna värdepartiet verkar i praktiken vara ett enfrågeparti: totalt abortförbud även efter våldtäkt.

Sedan 2010 har Europaparlamentet regelbundet ställt sig bakom rätten till abort. Det har varit symbolhandlingar eftersom abort är, och bör förbli, en fråga för medlemsländerna. Journalisten Anna Dahlqvist noterar i “I det tysta: resor på Europas abortmarknad” – den i särklass bästa boken om abortförbuden i Europa – att parlamentets resolutioner ändå har varit viktiga för lokala abortförespråkares opinionsarbete.

Men i december hände det oväntade att resolutionen röstades ner av den konservativa gruppen i parlamentet. Gunnar Hökmark (M) och Alf Svensson (KD) tillhörde de som saboterade ställningstagandet. Det var en illa dold gest till deras spanska kollega: Go for it, Mariano.

Europeiska kvinnolobbyn beskriver nederlaget i Europaparlamentet som orsakat av tillfälligt sjabbel. Men i ett debattinlägg tidigare i höstas varnade folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Cecilia Wikström att ”Abortmotståndarna i EU har på senare tid blivit smartare, slugare och mer raffinerade i sina försök att föra upp abortfrågan på EU:s agenda.”

Att underskatta samtidens konservativa vibrationer är ödesdigert.