Tommy Svensson, frilansskribent
Tommy Svensson, frilansskribent

Söndagskrönika Donald Trump är inte bara en ifrågasatt och narcissistisk president, han är också en skicklig golfspelare. Men tydligen räcker det inte med att göra bra ifrån sig på banan. Han måste överdriva, ljuga och fuska för att vara nöjd.

Ingen har väl undgått att det i dagarna är ett år sedan affärsmannen Donald Trump överraskande vann det amerikanska presidentvalet. Sedan dess är det Trump, Trump, Trump överallt. Här är ett bidrag till.

Under valrörelsen och sin tid i Vita huset har Trump sprängt alla gränser för vad som är normalt beteende och anständighet i politiken. I alla fall i vad som fortfarande är en demokrati.

En hel värld är förundrad. Är han galen, en simpel demagog eller ett politiskt geni?

Framstående psykologer och psykiatriker hävdar att han har den obotliga sjukdomen malign narcissism. Symptomen är överdriven självhävdelse, anti-socialt beteende, sadism, ett stort behov av att befinna sig i centrum och brist på empati.

Det låter som ett träffande diagnos, även om experterna förstås inte undersökt honom. I ett ögonblick av klarsyn har Trump sagt att han aldrig skulle gå till en psykiatriker, därför att han nog »inte skulle gilla vad han skulle få höra«.

Golf är Trumps stora passion, förutom affärer och sig själv.

För att få en bild av hans komplicerade personlighet ska vi kanske lämna politiken och bege oss ut på – golfbanan. Golf är ju Trumps stora passion, förutom affärer och sig själv.

Det är något särskilt med amerikanska presidenter och golf. Av alla presidenter USA haft sedan början av förra seklet är det bara tre som inte spelat golf: Herbert Hoover, Harry Truman och Jimmy Carter.

Några svingade osannolikt ofta. Dwight Eisenhower spelade ungefär 800 ronder under sina åtta år i Vita huset på femtiotalet. Folk frågade sig hur han hann med att vara president.

Golfandet kunde vara politiskt känsligt. För John F. Kennedy förstärkte det bilden av överklass. Richard Nixon slutade spela under Watergateskandalen. George W. Bush gjorde ett uppehåll när han startade kriget mot Irak.

En vanlig förklaring eller ursäkt för att ägna så mycket tid åt golfspel är förstås att det är ett sätt att knyta kontakter och göra politiska uppgörelser. Det lär ha varit på golfbanan som Lyndon Johnson säkrade de sista rösterna för att få igenom medborgarrättslagarna på sextiotalet. I så fall var de ronderna onekligen väl utnyttjad tid.

Donald Trump är således bara en i raden av golfspelande presidenter. Enligt de som spelat med honom den klart bäste. Inte bara det – han äger anläggningar världen över.

Han är helt enkelt en bra spelare, men han nöjer sig inte med det. Och här finns kanske nyckeln till att förstå Donald Trump, både som golfspelare och politiker.

Trumps golfspel ger en avslöjande bild av hans karaktär, skriver Dana Milbank i Washington Post. Han fuskar, skryter och ljuger om sina egna bedrifter.

Många trodde att Trump skulle lugna ner sig när han väl blivit president. Men hans uppträdande har bara blivit värre.

Många trodde att han skulle lugna ner sig och uppträda värdigt när han väl blivit president, det största han kan uppnå. Men hans uppträdande har bara blivit värre. Samma sak på golfbanan. Donald Trump kan inte nöja sig med att vara en bra spelare. Han måste överdriva, ljuga och fuska.

Varför? För att han kan. För att han förmodligen är sjuk.

Det sägs att narcissism ofta grundläggs i barndomen. »Vad har jag fått för son?«, frågade sig hans mamma Mary strax innan hon dog år 2000.

Vi frågar detsamma.

Tommy Svensson är frilansskribent.