Säga vad man vill om Mona Sahlin, men hon har politisk fingertoppskänsla. I ett utspel på DN Debatt (29/12) mönstrade hon Metta Fjelkner från Lärarnas riksförbund och Eva-Lis Preisz från Lärarförbundet. Måltavlan för utspelet – utbildningsminister Jan Björklund – har aldrig lyckats åstadkomma en liknande allians. Sahlin har fått med sig de fackliga företrädarna för de lärare som folkpartiledaren säger sig värna och vurma.
Det är svårt ha några invändningar mot huvudbudskapet i artikeln, att en långsiktig överenskommelse om skolpolitiken över blockgränserna behövs. Förändringar av betygssystem och andra grundstrukturer i skolvärlden i samband med varje regeringsskifte skapar inte ett fungerande arbetsklimat.
Björklund har vunnit sina lagrar på en svart-vit-retorik som gränsar till ren populism. "Flumskolan" har blivit ett björklundskt begrepp som framställt motståndarna som lite lösa i köttet. Ordning och reda, ska det vara. Tillbaka till kunskapsskolan, så lyder parollen. I verkligheten är allt mer komplicerat. Vem är emot ordning och reda? Och vem flummar på 2000-talet? Läraren är inte en major.
Skolan befinner sig i spänningen mellan kunskapsinhämtning och ett vidare medborgerligt och demokratiskt uppdrag. Skolan är inte ett regemente. Men det krävs ordning och trygghet. Samtidigt sker lärandet i kreativa miljöer som befrämjar ansvarstagande och individuell utveckling. Denna komplexitet har Björklund opererat bort med sitt lättkommunicerade budskap.
Sahlins och lärarfackens krav för en överenskommelse är att Björklund ska lägga sitt förslag om betygsliknande omdömen för sjuåringar på hyllan. Det har inget stöd i skolan eller bland föräldrarna, framhåller de. Jan Björklunds svar lät inte sig vänta. Det var om man så vill "hårt": Det är dags att göra upp med flumskolan – betyg åt sjuåringar!
En gång satte vänstern dagordningen för skolans utveckling, den var med Olof Palmes uttryck "en spjutspets mot framtiden". För att återvinna problemformuleringsinitiativet är det hög tid att göra en grundläggande syneförrättning om skolan i dag. Mycket som har hänt de senaste 20 åren har varit bra, annat har varit mindre bra. Det har under alla omständigheter varit decennier av fundamentala förändringar. Politikernas möjligheter att påverka har beskurits radikalt, inte minst på nationell nivå.
Det är därför helt logiskt att symbolladdad men innehållslös borgerlig retorik skymmer sikten för de stora frågorna. Det är hög tid att utvärdera dessa 20 års skolpolitik. Och att utmana en del av de dogmer som styrt skolpolitiken under den senaste antipolitiska epoken. Något som borde ske i god tid inför valet 2010.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
