Blanche Jarn

Fackförbundsordföranden Anna Troberg håller inte med mig om att den som blir attackerad bör få försvara sig med vapen. Hon har rätt i att polisens resurser och fokus bör ses över, men i brist på det bör utsatta personer som vill bära vapen i självförsvarssyfte få göra det, skriver Blanche Jarn, redaktör för Timbros tidning Smedjan i en replik.

Anna Troberg, ordförande för fackförbundet DIK, skriver att jag använder henne som ett slagträ för min »vapenvurm«. Hon syftar på en text jag skrivit om att utsatta grupper i samhället, däribland homosexuella, i brist på skydd från samhället bör få bära vapen i självförsvarssyfte.

Retoriken i hennes debattartikel antyder att jag oavsett omständigheterna vill öka antalet vapen i samhället, och använder utsatta grupper som ett argument.

Tvärtom: Vad jag vill uppnå är att grupper som inte känner sig trygga i dag ska kunna känna sig trygga, och en väg dit kan vara att bära vapen.

En vanlig föreställning är att det finns ett samband mellan antalet vapen i samhället och brottslighet. I själva verket handlar det inte om antalet vapen, utan om vem som bär dem.

I händerna på laglydiga människor skapar de inte brottslighet, utan trygghet – och för att över huvud taget få bära vapen i Sverige behöver man vara laglydig.

I händerna på laglydiga människor skapar de inte brottslighet, utan trygghet.

Det kan räcka med kopplingar till extremism för att man ska nekas vapenlicens.

Nyligen fick exempelvis en ostraffad kvinna avslag eftersom hon vistas i en vit makt-miljö och är gift med en våldsbrottsdömd medlem i Nordiska motståndsrörelsen, enligt tidningen Jakt och jägare.

Troberg har helt rätt när hon skriver att det är polisens resurser och fokus som bör ses över om tryggheten i samhället är otillräcklig.

Jag önskar också att vi hade en regering som tog polisens resursbrist och förutsättningar på allvar. Men nu har vi inte det, och många människor är rädda för att vistas i vissa miljöer, vara öppna med sin sexuella läggning, gå hem sent på kvällen.

Trobergs lösning på problemet är att »bygga broar mellan människor«. Det är ett väldigt abstrakt förslag, men det är mycket möjligt att det kan förebygga en del farliga och obehagliga situationer.

Det kommer dock alltid att finnas personer som vill skada andra, och när en akut hotfull situation föreligger är det för sent för förebyggande åtgärder.

Troberg själv vill inte bära vapen för att skydda sig själv, och det står henne fritt att låta bli.

Men när inte staten ger polisen resurser nog att skydda utsatta medborgare, måste de som vill få skydda sig själva.