Majoriteten av dem som tigger i Sverige är romer. Därför kan vi inte skilja den debatten från diskrimineringen av romer, och inte skilja tiggerifrågan från migrationspolitiken.
1969 beslutade den socialdemokratiska regeringen att utvisa 47 franska romer från Sverige. »Vi orkar inte ta emot för många zigenare«, sa Olof Palme.
Det är en av de mest smärtsamma scenerna i Lawen Mohtadis och Gellert Tamas film Taikon om Katarina Taikons liv och kamp. Trots alla ansträngningar, all kamp, och trots att så mycket annat – möjlighet att få gå i skola, hyra en lägenhet i ett vanligt hyreshus – verkar möjligt att uppnå, så förloras striden om de franska romerna.
Invandrade romer omfattas inte av framstegen. Där dras gränsen. De 47 romerna utvisas, de måste lämna Sverige, och återvända till misären och antiziganismen i Frankrike.
Att försöka definiera romers utsatthet som någon annans problem, det går som en brun tråd genom historien.
Påståenden om att romerna själva vill vara »kringflackande«, att de inte vill assimilera sig, att de inte vill att deras barn ska gå i skolan, har gett näring till utestängande, diskriminerande, rasistiska argument i århundraden: romer hör inte hemma i vår socken, vår kommun, vår stad, vårt land.
Att försöka definiera romers utsatthet som någon annans problem, det går som en brun tråd genom historien.
Det har snart gått 70 år sedan pogromerna mot romer i Jönköping 1948, som beskrivs i Maj-Gull Axelssons drabbande roman Jag heter inte Miriam. Det är både lång tid sedan, och alldeles nyss.
Det är samma antiziganism som visar sitt fula tryne i Skånepolisens registrering av romer, i de fördomar om romer som sprids på SvD:s ledarsida, och nu senast i Moderaternas utspel om att förbjuda tiggeri.
Majoriteten av dem som tigger i Sverige är romer. Därför går det inte att skilja debatten om tiggeri från diskrimineringen av romer.
Som Katarina Taikon sa: »och ingen ska säga till mig att ni inte vet att dessa människor är förföljda på grund av sin härkomst.«
Det går inte heller att skilja tiggerifrågan från migrationspolitiken. Tiggaren utanför Coop görs till ett bevis på att de styrande i Stockholm tappat kontrollen över invandringen. Det är en bild som invandringskritiska krafter använder sig av, från Moderaterna och högerut.
Romerna från Rumänien och Bulgarien är invandrare, men det är också medlemmar i EU, liksom Sverige.
Tiggarnas fysiska närvaro har tvingat fram politisk handling, i både Bryssel och svenska regeringskansliet.
- Samarbetsavtalet med den rumänska regeringen, som enligt Åsa Regnér lett till ett obligatoriskt förskoleår och kanske 2000 nya förskolor i Rumänien.
- Att romernas situation kommer att stå på dagordningen på det sociala EU-toppmötet i Stockholm i höst.
- Det faktum att det numera finns ett samarbete mellan polisen i Bergslagen och Bulgarien, som lett den största rättegången hittills om tiggare som utnyttjats i människohandel.
Den fria rörligheten är inte problemet, utan en viktig del av lösningen på romernas utsatthet.
Som Birgitta Olsson (L) redan formulerat det på Twitter: Straffa inte redan utsatta. Stryp istället EU-fonder för länder som behandlar romer som skräp.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
