thomas-hammarberg-real

Jag hade hoppats på en djupare analys och en mer medmänsklig utgångspunkt från statsministern, skriver Thomas Hammarberg, fd. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

»Det är inte acceptabelt att behöva se människor tigga«, sa statsministern i helgen. Kanske oavsiktligt, men han lägger fokus på själva åsynen av dessa tiggande människor – de flesta romer – från Rumänien och Bulgarien.

Vi våndas nog alla när vi ser någon sitta och vädja om en slant, inte minst under denna årstid. Men frågan är vilken slutsats vi drar av denna olust. Högerkrafter kräver förstås förbud eller andra repressiva åtgärder i syfte att driva bort dessa människor. Men vad menar Stefan Löfven?

Jo, han säger att olika åtgärder måste övervägas, bland dem just tiggeriförbud eller krav på särskilda tillstånd (det senare uppenbarligen för att kunna gallra bort besökande EU-migranter).

Jag hade hoppats på en djupare analys och en mer medmänsklig utgångspunkt från statsministern: med fokus på orsakerna till misären bakom tiggeriet. Vad kan vi göra för att bidra till att också dessa människor tillerkänns mänskliga rättigheter?

Förnedringen ligger inte i att dessa människor försöker ta sig ur misären utan i den diskriminering och det påtvingande utanförskap som trampat ned dem. Vi som tagit denna kris på allvar, talat med »tiggarna« och i flera fall besökt de platser de kommer ifrån – vi vet att förbud bara skulle trycka ned dem ytterligare. Och utnyttjas därhemma av antiziganisterna.

Dessa människor åker utomlands av nödtvång. De kan inte försörja sina barn hemma. De vill helst ta ett, åtminstone tillfälligt, jobb och när det inte fungerar återstår bara att samla pantburkar – och att tigga. Att stanna hemma i den totala arbetslösheten har varit ett sämre alternativ.

I stället för repressiva åtgärder behövs en genomtänkt strategi. Vi säger alla, med rätta, att den långsiktiga, hållbara lösningen måste vara att deras rättigheter skyddas i hemländerna. Det finns vissa positiva tecken, åtminstone i Rumänien. Men alltjämt är klassklyftorna avgrundsdjupa och fördomarna mot romer allestädes närvarande (ett svenskt förbud skulle förstås bli ett stöd till den antiziganistiska propagandan).

Vi borde utveckla samspelet med de positiva krafterna i hemländerna. En viss dialog, om än trevande, pågår sedan en tid. Flera svenska frivilligorganisationer gör meningsfulla insatser som med tiden kan ge resultat.

Strategin måste också bygga på en insikt om EU:s ansvar och möjligheter att bidra konstruktivt. Hittills har unionens insatser inte varit imponerande men nu har den tyska regeringen börjat agera för en skärpning.

Det kommer att ta viss tid innan mer djupgående framsteg görs i hemländerna och behovet att söka försörjning utomlands därmed avtar. Under den övergångstiden: hur bemöter vi dem som kommer hit?

För oss som engagerat oss är svaret självklart. Vi bör se dessa människor som medmänniskor – inte som ett störande inslag i stadsbilden. Det gjorde också arbetarekommunen i Stockholm som tillsatte en arbetsgrupp för att utarbeta en strategi. Resultatet blev ett konkret program i 14 punkter om ett samspel med hemländerna; aktivering av EU; och human behandling av besökarna här.

Tanken på tiggeriförbud avvisades bestämt. Partiledaren borde göra sammalunda.

Thomas Hammarberg, fd. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter