Tamsons borde begripa att uttröttade taxichaufförer som lever på existensminimum knappast kan leverera den kvalité som han säger sig vilja eftersträva. Konsekvenserna får färdtjänstens brukare ta, skriver taxichauffören Patrik Olofsson. 

Kristoffer Tamson (M) höll för några dagar sedan ett försvarstal på Dagens Arena om varför inte det finns krav på kollektivavtal i upphandlingen av färdtjänsten. ”Vi ska inte lägga oss i färdtjänstchaufförernas arbetsvillkor”, var devisen.

Även inom Moderaterna måste Tamsons hållning kännas ologisk. Moderaterna har ju i sina programskrifter talat sig varma om den svenska modellen.

Den svenska modellen bygger på att parterna reglerar arbetsvillkoren i kollektivavtal, och att politiker håller sig utanför lönebildningen. Detta tolkar Tamsons som att det kvittar om det finns kollektivavtal eller inte.

Det är en logisk kullerbytta. Politiker som säger sig stödja svenska modellen, måste understödja existensen av kollektivavtal. Däremot ska de inte lägga sig i vad som står i kollektivavtalen. Det är innehållet i kollektivavtalet som politiken ska hålla sig utanför och överlåta åt fackföreningar och arbetsgivarorganisationer att komma överens om.

Men den svenska modellen har alltid inneburit att politiken understödjer existensen av kollektivavtal: alltifrån Kollektivavtalslagen från 1928 till Medbestämmandelagen, 1976, och de senaste kraven på kollektivavtal för arbetsgivare som sysselsätter arbetare som behöver arbetstillstånd för att arbeta i Sverige.

Att stå upp för den svenska modellen har alltid varit liktydigt med att stå upp för existensen av kollektivavtal. Det har varit garanten för dräglig social utveckling och en ojämförligt starkare arbetsfred.

Det Tamsons nu lanserar är något nytt. Hans svenska modell är en modell där kollektivavtal är ovidkommande för politiken. Men det är ingen svensk modell, det är en thatcheristisk modell, där kollektivavtal är något som står i vägen för lägsta möjliga pris och där fackföreningar i slutändan blir något man måste ”ta itu med”.

Tamsons går inte bara emot Transports krav på kollektivavtal, han går också emot hela branschen. Branschorganisationen Svenska Taxiförbundet har i styrdokumentet Svenska Taxiförbundets kvalitetsnormer om God Taxitradition lagt kravet att ”Taxiföretaget ska erbjuda anställd personal minst den sociala trygghet som överenskommits i kollektivavtal.”

Det är god taxitradition i Sverige att ha kollektivavtal. Det är en hygienfaktor och kvalitetsindikator. Tamsons föreställer sig att ett och samma bolag kan ha fantastisk service gentemot uppdragsgivaren och samtidigt behandla sin personal under all kritik. Det kanske fungerar i fantasin, men om man kan lite om företag och tittar på företag som levererar kvalité, så är det oftast kvalité rakt igenom – även gentemot personalen.

Han borde begripa att uttröttade taxichaufförer som lever på existensminimum, knappast kan leverera den kvalité som Tamsons säger sig vilja eftersträva.

Alla moderna företag i dag vet att de har ett beställaransvar, eller ”Corporate Social Responsibility” som det heter på managementspråk. Det har till exempel H&M när de köper in kläder från Sydostasien, och det har även trafiknämnden i Stockholms läns landsting när de upphandlar tjänster.

Det kan omöjligt vara förenligt med uppdraget att trafiknämnden genom sina upphandlingar bidrar till en försämrad social standard för personalen inom färdtjänsten, genom att ständigt premiera företag som saknar kollektivavtal.

Vad innebär det för chaufförer som saknar kollektivavtal? Jo, ingen minimilön, ingen tjänstepension, avsaknaden av flera viktiga försäkringar och sämre semestervillkor. För att nämna några saker. Med kollektivavtal finns också bättre möjligheter för arbetstagarna bedriva facklig verksamhet på åkeriet och större möjligheter att få rimliga arbetstider och vilotider.

Allt detta har Tamsons aktivt valt bort för de chaufförer som ska köra på landstingets uppdrag, genom att vända kollektivavtalsfrågan ryggen. Tamsons har gjort taxibranschen i Stockholm till en sämre plats att vara yrkesaktiv i. Och konsekvensen får färdtjänstens brukare ta.

Patrik Olofsson, taxichaufför