I går lämnade Nederländernas högerliberale premiärminister Mark Rutte in sin regerings avskedsansökan till drottning Beatrix. Han avgår därför att han lett en minoritetsregering som inte fått igenom sina förslag i parlamentet. Nyval väntar, antagligen i höst.
Ytligt sett är det någonting som ofta händer här i världen, men denna regeringskris rymmer ett antal remarkabla ingredienser.
Nederländerna är ett av fyra kvarvarande länder i eurozonen med högsta kreditbetyg, AAA. Ruttes regering har haft ett mästrande tonfall mot södra Europas många budgetsyndare – men i helgen strandade hans egna förhandlingar med oppositionen om besparingar på 14 miljarder euro. Ett antal länder som läxats upp av holländarna har därför i dag svårt att dölja sin skadeglädje.
Rutte misslyckades därför att han klämdes mellan sköldarna av en EU-kritisk höger i form av Geert Wilders och en EU-kritisk vänster i form av Socialistiska Partiet. Också Socialdemokraterna har tappar väljare på ambitionen att vara lojal med EU:s krispolitik.
Mönstret att ansvarstagande partier i mitten mals ner av ytterkantspartierna känner vi igen från andra länder. Opinionsmätningar visar att elva partier kan komma in i det holländska parlamentet efter ett nyval – men vem ska regera? Nederländerna liknar därmed Grekland som går till val den 6 maj, med massor av småpartier, men utan några givna regeringsalternativ.
Den europeiska krisen har ofta beskrivits som följden av regeringarna dragit på sig för stora skulder. Det knappast sant, utom för Grekland. Ofta är det bankerna som är det verkliga problemet.
Mark Rutte och hans finansminister Jans Kees De Jager har haft ett högt tonläge mot grekerna för att dölja Nederländernas stora problem – den gigantiska privata upplåningen. Före krisen skrev bankerna ut ytterst absurt generösa bolån, ofta till 125 procent av värdet. 2010 var därför hushållens skulder 240 procent av Nederländernas BNP. Nu faller huspriserna, därför minskar hushållens efterfrågan och landet har hamnat i recession.
Men för att inte tappa ansiktet i kretsen av EU-kollegor där Mark Rutte med emfas drivit hårdare budgetkrav, måste hans regering följa dessa regler och spara. Men att skära ner i en recession – blir det inte värre då?
Det borde vara en tankeställare för den likaledes kaxige Anders Borg att ett ytligt sett framgångsrikt och välmående land som Nederländerna nu dras in i krisen och förmodligen tappar sitt AAA-betyg.
Därmed minskar också antalet allierade som Tyskland har för sin ensidiga besparingspolitik. Det franska presidentvalet kan komma att decimera skaran ytterligare.

facebook: 49 twitter: 17 









”Före krisen skrev bankerna ut ytterst absurt generösa bolån, ofta till 125 procent av värdet. 2010 var därför hushållens skulder 240 procent av Nederländernas BNP. Nu faller huspriserna, därför minskar hushållens efterfrågan och landet har hamnat i recession.”
Övergenerösa bolån som drivit upp bostadspriserna till fantasinivåer, samt minskad efterfrågan på bostäder. Det låter ju som Sverige, men det kan det väl inte vara??? Vår ekonomi är ju god…
Ingen vinner val med åtstramningar och flera länder lånar till löpande utgifter istället för till investeringar.
Säkert tror många av de närmast sörjande att visa länder kommer att hoppa av euron. Allt pekar på fortsatt recession, hur många visar +?
Det faktum att den internationella krisen avspeglat en husbubbla och bubbla avseende andra tillgångsslag har varit borta från svensk debatt en tid. En hel del ekonomer diskuterar ‘de-leveraging, som nödvändig för att ekonomin ska ta fart dvs att hushållens och företagens skuldsättning minskar. Nu är Irland på tapeten pga hushållens höga skuldsättning i förhållande till inkomst. Men hur går det med bostadspriserna i USA och Europa? Jag bifogar en artikel över utvecklingen i USA, Spanien, England, Irland.
http://www.economonitor.com/rebeccawilder/2012/03/19/housing-bubbles-less-frothy-but-europe-is-behind/
Föregående artikel kan kompletteras med denna från Calculated Risc över bostadsmarknaden i USA där bostadspriserna nu realt mätt som pris i förhållande till hyra tycks vara på samma nivå som i slutet av 1990-talet.
http://www.calculatedriskblog.com/2012/04/real-house-prices-and-price-to-rent.html
Likaså med denna som visar att nyproduktion av bostäder tycks ha bottnat och börjat vända uppåt.
http://www.calculatedriskblog.com/2012/04/new-home-sales-in-march-at-328000.html
Utvecklingen av nyproduktion av bostäder (inte omsättningen av befintliga bostäder) är en nyckel för konjunkturutvecklingen.
Frågan är hur det ser ut i Sverige……..I Europa ser det tydligen inte så bra ut, Spanska bostadspriser förväntas falla mellan 25 % och 50 % ytterligare.
http://www.nytimes.com/2012/04/25/business/global/cost-of-spains-housing-bust-could-force-a-bailout.html?_r=3&hpw
Att ett land utvecklar en demokrati med många partier vittnar om en sund utveckling i medborgarnas inställning. Alternativet till partier som får över 30% av rösterna tyder på ointresse och följa John mentalitet.
Holländarna lever nära europasamarbetet och medborgarna är troligen de mest välinformerade i motsatts till en del av den svenska väljarkåren som är bosatt i utkanten av stora befolkningsgrupper och därför sannolik intar en mer egoistisk värdering till globaliseringen.
Nödvändigheten av att få ordning på medelhavsländernas m fl länders ekonomier präglar europasamarbetet och är en nödvändighet för att stabilisera utvecklingen.
Att förorda den ena extrimiteten som att satsa på investeringar när inte samtidigt det redovisas vilka tillväxtområden det skall investeras i är bara populism och ordkaskader.
För en majoritet av bolånekunderna lönar det sig att bo i eget hus om de jämför mot hyresrätt. Och varför i det argumentet hörs oftare är konstigt.