TEMA › #sdurrd – Bara genom solidaritet minskar vi behovet av järnrör och syndabockar.

”Vi må vara högermän, liberaler eller socialister: Det kaos som för några årtionden kallades ekonomisk frihet tål vi inte.” Så skrev Herbert Tingsten i en omtalad ledare i Dagens Nyheter 1957. Han menade att erfarenheten från 1930-talet visat att mänsklig nöd och arbetslöshet inte går att förena med demokrati. Sedan Tingsten skrev har mer än ett halvt århundrade förflutit. Men har vi lärt oss någonting av historien? Knappast.

Fascism i olika, varierade former växer nu i de flesta länder i Europa. Saknar många människor trygghet och framtidstro, är sammanhållningen i samhället svag och brister politiken i handlingskraft, ökar behovet av lättköpta syndabockar.

Hemma hos oss är det Sverigedemokraterna som nått en plats i riksdagen på att exploatera denna oro och söka syndabockar. De andra partiernas reaktioner i höstas på SD:s järnrör var en besvikelse. Det räcker inte att ta avstånd från hatord och järnrör. Frågan är ju varför sådana tillgrips. Hur ser den praktiska politik ut som minskar jordmånen för fördomar och syndabockar?

När nazismen segrat i Tyskland 1933 diskuterades hotet på Socialdemokraternas partistyrelse. I protokollen kan vi läsa ordföranden Per Albin Hanssons analys: Bara genom att ”sörja för folket” kan vi mota fascismen. Med andra ord: Att öka den sociala tryggheten för dem som  var på väg att falla ut.

Svensk fascism då var högljudd, men förblev marginell, därför att tillräckligt många enskilda kände att de blev inkluderade och att det fanns hopp om framtiden. Det var Socialdemokraterna i samarbete med Centerpartiets föregångare, Bondeförbundet, som genom praktisk solidaritet gav de utsatta hopp.

Ironiskt nog är det Centerpartiet som i sitt omtalade idéprogram i dag går åt motsatt håll. Staten ska vara så liten som möjligt, fenomenet arbetslöshet nämns inte ens och målet är en närmast total ekonomisk frihet, av ett slag som liberalen Herbert Tingsten skulle ha förkastat.

Historien ger oss vägledning, däremot knappast alla svar. 1930-talets problem var bitvis annorlunda. Men då som nu gäller att politiken måste bli bättre på att leverera. Att kunna motverka att de rika berikar sig. Motverka att arbetslösa och kroniskt sjuka skuldbeläggs. Att stad och land dras isär. Det duger inte att unga kvinnor ofta är rättslösa och att ”skitliv” råder på arbetsmarknaden.

Politikerna måste sluta mumla, vägra diskutera svenskheten, och börja med att konkret bygga ett mer solidariskt Sverige. Bara då minskar behovet av järnrör och syndabockar.

Mottot för en serie ledare på Dagens Arena de kommande veckorna är: SD ut ur riksdagen!

Fotnot: Eftersom vi är nio ledarskribenter – Malena Rydell är ännu föräldraledig på halvtid – kommer vårt tema att pågå i ungefär två veckors tid. Vi kommer att göra några ”tillfälliga avbrott” för andra ämnen som måste kommenteras, som partiledardebatten på onsdag. Våra ledare i temaserien kommer att märkas med taggen #sdurrd i sociala medier. Följ diskussionen. Tänk på att bemöta varandras åsikter med respekt och i god samtalston.